Egentligen var vårdyrket inget för mig, även om jag började inom fritids och förskola direkt efter jag gick ut gymnasiet 1995. Jag trodde det mest bestod av att torka gamlingar i rumpan och byta blöjor. Men för några år sedan ordnade jag jobb som personlig assistent, och trivdes mycket bra.
  Jag tog också uppdrag som ledsagare, vilket passade mig som handen i handsken. Tidigare arbeten hade jag haft ett tag, några månader, för att sedan tröttna på. Olusten att gå till arbetet växte efterhand, vad jag än företog mig. Det var kul i början. Innan jag lärt mig det som fanns att lära sig. Vid det löpande bandet i solcellsfabriken. Vid skurhinken nere i gruvan. Vid telefonen som telefonförsäljare. Så även om arbetet som personlig assistent var ett stort lyft, saknade jag arbetskamrater. Det var ganska ensamt.

När uppdraget tog slut för min del fortsatte jag med ledsagningen. Jag var ett stöd i olika människors vardag. Det var då det såddes ett frö om vidareutbildning. Kort sagt, jag tänkte läsa vidare inom socialpsykiatri.
  Först behövdes en praktikplats. Jag var arbetslös, och pratade med arbetsförmedlingen samt en kontaktperson på kommunen. Tyvärr hade de inga praktikplatser inom mitt önskade område lediga just då, men jag kanske kunde tänka mig en tid på ett äldreboende? Genast ställdes jag inför mina gamla fördomar om hur det var att arbeta inom vården. Efter lite tvekan tackade jag ja, och hamnade på ett privat boende inte långt från där jag bodde.
  Jag var utomordentligt nervös när jag steg in genom portarna första dagen. Det var min allra första riktiga kontakt med äldrevården, om jag räknar bort de gånger som vi hälsade på min mormor i Överkalix. Men de gångerna såg jag på utifrån. Nu blev jag en del av insidan.

Min tveksamhet förbyttes redan efter den första dagen. Det kändes som att ha hittat hem. Sedan gick allt väldigt snabbt. Jag sökte in på en arbetsmarknadsutbildning via Lernia för att bli undersköterska. En månad senare satt jag i skolbänken. Nu har jag jobbat inom äldrevården i snart tre år. Och det känns bara bättre för var dag som går.