Tänk om alla män i genomsnitt tjänade mindre än kvinnor med samma utbildning och arbetslivserfarenhet. Tänk om männen sedan släpade efter ännu mer i lön när de blev pappor. Och tänk om männen sedan efter ett helt arbetsliv fick sämre pension än sina fruar när det sedan blev dags att sluta jobba. Och allt detta av ett enda skäl: deras kön.

Det låter supertokigt och är det också. Det är lätt att skaka på huvudet och säga, så dumt, vi skulle aldrig behandla någon så på grund av att de var män. Vi kloka samhällsmedborgare skulle aldrig tycka att någon förtjänade lägre lön eller pension för att hen blev förälder eller för att hen har ett visst kön. Men det är ju precis det vi gör, det är bara det att det handlar om kvinnor och inte om män.

Kvinnor är fortfarande de som tar den största delen av föräldraledigheten. Kvinnorna är fortfaranade de som tar de flesta dagarna hemma med snoriga och febriga barn. Och kvinnorna är fortfarande de som efter ett helt arbetsliv inom vård och omsorg, där de har tagit hand om barn, gamla och sjuka, är de som för detta uppbär mindre pension än männen.

Om kvinnan dessutom skiljer sig på ålderns höst kan det bli så illa att hon som har tagit hand om barnen, varit föräldraledig och jobbat deltid för att axla en större del av föräldraskapet sedan straffas dubbelt genom mindre pension. Och skiljer hon sig då blir hon ännu mer utsatt rent ekonomiskt.

När ska det vara dags att se att alla är värda lika lön oavsett kön? Hur många barn ska behöva se mindre av sina pappor än av sina mammor för att arbetsgivarna fortfarande inte har förstått att barn har både mammor och pappor som de vill lära känna och vara nära?

Att dela lika på föräldraledigheten och dagarna med sjuka barn är viktiga steg mot ett mer jämlikt samhälle. Nu är det dags för förändring. Nu är det dags för att uppvärdera kvinnors arbete med barn, gamla och sjuka. Och en sak kan vi vara helt säkra på. Förändringen kommer inte att komma av sig själv. Det krävs att många vill förändring och driver på för allas lika värde oavsett kön. Då kanske den internationella kvinnodagen till sist inte längre fyller ett syfte. Då kanske alla vardagar på jobbet, med barnen eller med familjen i stället kan bli lika mycket värda.