Äldreboendet där det pratas älvdalska

Karin Frost. Foto: Maria Hansson

Ukin dug sigel auto blåst? Turistbyrån sälj­er flera souvenirer på älvdalska, men jag fastnar för det här enkla A4-pappret. Antagligen för att jag inte förstår det. Det betyder ”Vem kan segla förutan vind?”. Kommunalarbetaren har rest till Älvdalen, ett samhälle i Dalarna med ett helt eget språk.

Äldreboendet Tallbacken ligger med utsikt över Österdalälven. Det är eftermiddagsfika.

– Jag kunde då inte mycket svenska när jag börj­ade skolan. Även om vi hade bekanta från Stockholm så jag kunde väl lite, säger Karin.

På jobbet är det älvdalska som gäller, såväl med kollegerna som med de flesta av de äldre. 

Är älvdalska en förutsättning för att man ska kunna jobba på ett äldreboende här?

– Ja, det är det väl. Det är ju svårt om man kommer och inte förstår älvdalska och de äldre bara pratar det. Sedan kan det ju vara så att de inte vill swenska, utan att de envisas med älvdalska.

”Swenska” är älvdalska för att prata svenska, ”dalska” är det älvdalska ordet för att prata älvdalska.

”Kommer du från Stockholm? Stackars dig!”

Över kaffet dalskar Karin Frost med en av de äldre, Gun Skoglund. Jag förstår ingenting och det verkar åtminstone Gun tycka är lite roligt. På älvdalska säger hon:

– Kommer du från Stockholm? Stackars dig!

På ett bord intill det stora matsalsbordet ligger tidningen Dalskum, så gott som helt på älvdalska. Det har gjorts flera försök att lyfta skriftspråket, bland annat finns en ordbok (testa dina kunskaper härintill!), och den franska barnboken ”Lilla prinsen” av Antoine de Saint-Exupéry finns också översatt. På älvdalska heter den ”Lisslprinsn” och översättaren är Bo Westling. Men trots att det gjorts flera försök att sprida älvdalskan som skriftspråk lever det framför allt kvar som talspråk. 

– Men nog kan jag skriva om jag vill. Något sådant där som man vill att ingen annan ska läsa, säger Karin.

”Ja, men om inte någon bevarar det så finns det ju inte kvar. Vad ska vi prata sen då?”

För språkets överlevnad är det så klart viktigt att barnen lär sig älvdalska. Därför finns ett stipendium instiftat som går att söka för de niondeklass­are som behärskar älvdalska. Och i september ska en förskoleavdelning öppna där älvdalska blir huvud­språket. Karin Frost berättar att hon lärt både sina barn och barnbarn älvdalska. Hon säger att de framför allt talar språket när de blir upprörda.

– När de är arga kan de prata älvdalska.

Om det hade funnits förskola på älvdalska när Karins barn vuxit upp säger hon att hon gärna hade satt dem där.

Är älvdalskan ett språk på utdöende?

– Jag vet inte. Det känns nästan så med ung­domarna som inte pratar.

Varför är det värt att bevara?

– Ja, men om inte någon bevarar det så finns det ju inte kvar. Vad ska vi prata sen då?