Småfifflaren Irving (Christian Bale) driver en liten rörelse med lånebedrägerier och falsk konst. När han träffar den mystiska Sydney (Amy Adams) på ett poolparty faller han pladask. De två blir både älskare och kompanjoner. Affärerna går strålande, tills FBI-agenten Richie (Bradley Cooper) plötsligt stövlar in på kontoret. För att undkomma straff måste Irving och Sydney samarbeta med myndigheterna. De två dras in i en avancerad operation som går ut på att sätta dit en populär politiker för mutbrott.

Det är en bra story (som delvis är baserad på verkliga händelser), men tonvikten i American Hustle ligger på relationerna. Richie visar sig ha mycket gemensamt med de två bedragarna, och det dröjer inte länge innan han också är förälskad i Sydney. Hon i sin tur spelar ut de två männen mot varandra. Alla bluffar alla, tills ingen har riktig koll på vem som känner vad för vem. Samtidigt drömmer alla om ett annat liv. ”Ingen mer fejkad skit”, som Sydney uttrycker det.

Att se American Hustle är lite som att leva svindlarliv. Allt går snabbt, allt är snyggt, glittrande och bombastiskt. Det är lätt att bli förtrollad, men du får inte stanna upp och tänka efter. Då kommer du att börja längta efter något mer nedtonat och genuint.