När jag fick mens var allt på blodigt allvar. Och framför allt var det hemligt, man skulle smussla med bindorna så att ingen fick veta. Ordet var skämmigt och tjejtidningarna lärde ut fjantiga omskrivningar och av reklamen fick vi veta att vi var äckliga. Min motreaktion några år sen­are blev att prata om dessa ”hemligheter” så fort jag fick tillfälle. Men i offentligheten var det ganska tyst.

Tills sommaren 2013. Jag stod i köket och skrubbade potatis när jag hörde serietecknaren Liv Strömquist deklarera i ”Sommar i P1” att hon bara skulle prata om mens. Äntligen lossnade den tröga tampongen och blodet fick strömma ut. Serietecknare började skapa serier om sina erfarenheter av mens. De finns nu i antologin ”Kvinnor ritar bara serier om mens”, med både roliga och allvarliga berättelser att känna igen sig i.

I år har mensen flödat på flera håll i kulturen: i konstutställningar, i dokumentärfilm och i tidskrifter.

Även Liv Strömquist är aktuell med en seriebok. ”Kunskapens frukt” är en lärorik, ­genial och rolig djupdykning i fittans och mensens historia. För tusentals år sedan kunde fittor pryda statyer av skrev­ande kvinnor. Det kunde till och med strömma mens ur dem. På religiösa platser! Men i modernare tid har fitt­an blivit fruktansvärt illa behandlad och hållits dold i kulturen.

Ännu i 2000-talets biologiböcker verkar kvinnans kön mest finnas till för mannens skull. Och även under mens­ens år är fittan kontroversiell i kulturen – glöm inte vilket rabalder det blev när konstnär­en Carolina Falkholt målade en subtil fitta på en skolvägg. Som alltid gäller det att vi lär oss av historien. Så börja med att läsa ”Kunskapens frukt”!

Menstips

  • Liv Strömqvist: Serieboken ”Kunskapens frukt” och sommarpratet på SR Play.
  • Serieantologin ”Kvinnor ritar bara serier om mens”.
  • Exempel på konstnärer som använder mensblod är Mensmagi.
  • Tidskriften Republic nr 32 har menstema.