Tre värdeladdade ord, ständigt närvarande. Vi kan inte ens göra det vardagligaste, gå på bio till exempel, utan att i förväg ångestfylld kalkylera om vi överhuvudtaget har tid till biobesöket, utan att buttert och för sig själv kommentera biljettpriserna (ja, man måste köpa popcorn och cola med), utan att irriteras över de oräkneliga reklamfilmerna (och dess smygande makt som de besitter) som visas före ”den riktiga filmen”. Så oskyldigt och fräckt smälter dessa ord in i vår vardag.

Sen kom det absurda.

Jag fick en rejäl överdos av Kafka efter att ha stött på förbluffande fakta i rapporten som säger att en manlig tjänsteman får 36 666 i lön medan en arbetarkvinna måste nöja sig med 16 926 riksdaler. Jag minns att jag letade febrilt efter en annons för ett tjänstemannayrke på Arbetsförmedlingens hemsida och hittade följande arbetsuppgifter som krävs av en konsult inom fastighetsindustrin: utveckla och förvalta elkonceptet, initiera nya projekt och utföra energieffektiviseringar, upprätta processpecifikationer osv. Missförstå mig rätt, jag är ganska säker på att en manlig konsult inom fastighetsindustrin gör ett kvalificerat och viktigt arbete (fast usch vilka tråkiga åtaganden) och att han är värd den lön han får, men 2,17 gånger mer än vad ett kvinnligt vårdbiträde tjänar?

Sist kom frågan: vad göra?

LO har rätt med sitt förslag att facket, bland annat, måste ”driva på för omfördelning, erkännande och uppvärdering av kvinnors arbete”. Ty visst handlar det om klass, kön, gamla attityder och snedvridna prioriteringar. Om inrotade normer som tar lång tid att ändra på och kräver ett brett engagemang. Men det är ingen anledning att rycka på axlarna och ”gilla läget”, annars får vi år efter år samma rapporter med samma tragikomiska siffror. Vi kan alltid börja med att ställa frågan till oss alla: vill vi verkligen leva i ett samhälle där en man, som utvecklar entreprenadhandlingar, är tjugo tusen kronor mer värd än en kvinna som exempelvis strukturerar ett autistiskt barns tillvaro eller tar hand om äldre människor?

Ja

… till svenska volontärer runt omkring i världen.

Nej

… till Stora Ensos feghet i fråga om barnarbete i Pakistan.