När jag sätter mig för att lyssna på Annelie Nordström så känner jag en stor sorg. En sorg över den situation som uppkommit och den skada som skett. Jag inbillar mig att denna skandal i Kommunal beror på enskilda personers okunnighet, gruppkänsla, prestige och makt.

Då presskonferensen börjar känns det lite löjeväckande då vår förbundsordförande talar om att hon meddelat medlemmar och förtroendevalda först om sitt avhopp då det är viktigt att dessa får veta först av alla. Det var genom media och inte genom Kommunal vi först fick reda på vad som pågår.

Hon talar om att göra om och göra rätt, vilket känns lite sent i sammanhanget.

Hon säger också att hon delar medlemmarnas upprördhet och ledsnad. Detta låter lite bittert då hon själv har en viktig roll i denna sorg.

 

LÄS OCKSÅ: Annelie Nordström avgår i maj

 

Fortsättningsvis lägger man fram en åtgärdsplan framtagen av sittande förbundsstyrelse. Denna åtgärdsplan känns i och för sig adekvat, men denna känsla mattas en del då samma styrelse inte längre åtnjuter samma förtroende.

”I fortsättningen ska vi kunna se medlemmarna i ögonen och försvara att allt vi gör är för deras skull”. Detta är något som vi ute i avdelningarna hela tiden har arbetat efter, och är inte någon nyhet för oss. Tydligen har man inte tänkt så i förbundsledningen då detta nu har blivit en gyllene regel, som ska gälla från och med idag.

Vidare får vi höra frågor om hur detta har skadat fackföreningsrörelsen, om Annelie Nordström kommer att behålla sin lägenhet, om hon kommer att fortsätta att resa och träffa medlemmar etc. Med alla olika styrelseuppdrag och andra uppdrag med arvoden som tydligen flertalet i förbundsstyrelsen har är det inte så konstigt att man inte har tid att reflektera över alla oegentligheter i organisationen. Kanske alla dessa uppdrag också är något som bör begränsas?

 

DEBATT: Det krävs en ny ledning!

 

Då jag lyssnar på Annelie Nordströms anförande försöker jag att känna sympati för henne. Hon har trots allt haft ett krävande, eller många krävande, uppdrag där hon också verkligen har jobbat hårt för att föra fram Kommunal. Ingenting är svart eller vitt, ingen är enbart usel eller fantastisk. Annelie och resten av förbundsstyrelsen har säkert handlat efter bästa förmåga och förtjänar ett stort tack, men tyvärr kommer de flesta att minnas deras misstag.

Min känsla efter presskonferensen är fortfarande sorg. Sorg över alla medlemmar vi mist och sorg över ett förtroende som kommer att ta väldigt lång tid att reparera.

 

Ylva Månsson