Lis-Marie Johansson med Annelie Carlsson och Eija Vargblom Broman med Klas Asplund.

– Jag vill helst jobba för kommunen, säger Lis-Marie Johansson, personlig assistent i Hagfors i Värmland där den största delen av assistansen fortfarande är kommunal.

2004 valde över 60 procent av de assistansberättigade i Sverige kommunen som utförare, 2014 var den siffran nere i 35 procent.
Allt fler kommuner väljer dessutom att lägga ut sin ”egen” assistans på entreprenad. Den diskussionen hade man även i Hagfors 2013.

I hyreshusområdet ner mot brandstationen bor Annelie Carlsson. Hon ligger i sin säng och tittar på Sveriges Mästerkock i TV4 denna onsdagskväll.

Lis-Marie Johansson, som just gått på sitt nattpass, har varit hennes personliga assistent sen 2004. Hon minns stämningen bland assistenterna för två år sedan, när privatiseringen var på tapeten.

– Det var väl inte att jag satt och bet på naglarna av oro men jag vill helst jobba för kommunen.

Varför?

– Det känns bättre helt enkelt. Min före detta sambo har jobbat för en del privata bolag så jag har hört en del från honom.

Vi sitter i soffan i vardagsrummet. Inifrån Annelies rum blandas teveljudet med harklingar och rosslingar från Annelie. Lis-Marie spetsar öronen, van vid att vara tvungen att tolka minsta ljud på rätt sätt.

– Man blir nästan som släkt i det här jobbet.

På väggen i det lilla rummet på socialkontoret, finns en klocka. Den är liten men den tickar högt och fort.

– Vi skulle ha sparat mellan 900 000 kronor och en milj­on kronor per år på att lägga ut assistansen på entreprenad men tjänstemännen föreslog ändå att kommunen ska vara kvar som utförare av personlig assistans. Och sen blev det ett politiskt ställningstagande, säger socialchefen i Hagfors, Monica Hammar.

Kan den här diskussionen komma upp igen framöver?

– Det tror jag nog den kan göra men vi vill driva assistansen i egen regi, förutsatt att vi klarar av finansieringen.

Tomas Sundberg, verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan, tror att den privata andelen av assistansen kommer att fortsätta att öka.

– Det kan jag tänka mig. Förmodligen är det lättare för företagen att ge den service som brukarna kan behöva.
Mer än varannan assistansberättigad i Värmland väljer fortfarande kommunen.

Hagfors och järnbruket hade sin storhetstid för rätt många år sedan nu. I början på 70-talet hade kommunen nästan 19 000 invånare. 2010 var man nere på drygt 12 000. Som en följd av utflyttningen har massor med hyreshus rivits, bland annat huset där Monica Zetterlund växte upp.

För 52 år sedan flyttade Hagfors megakändis de 33 milen till Stockholm. Till en annan värld.

Stockholm är också något av en annan värld när det gäller personlig assistans. Mindre än en fjärdedel av brukarna här väljer kommunal assistans.

Klas Asplund bor i stadsdelen Södermalm, mitt i Stockholm. För 14 år sen började Eija Vargblom Broman som personlig assistent hos Klas. Då hade han kommunen, sen valde han kooperativet Jag och sen några år tillbaka är det ytterligare ett annat kooperativ, Bambi, som är Eijas arbetsgivare.

– När jag började jobba hos Jag fick jag gå ner i lön kan man säga. Jag fick fyra timmar längre arbetstid med samma lön. Annars är det inga större skillnader för mig. Nu hos Bambi får jag mer vidareutbildning, berättar Eija Vargblom Broman.

Mitt på köksbordet i det ljusa kombinerade köket, mat- och vardagsrummet ligger Alf, en brun gosedjurshund, som Klas vill visa oss. Eija är suverän på att tolka Klas, och uppfattar minsta vink och förändrad sinnesstämning.

Allt fler får avslag på ansökan om assistansersättning på grund av ändrad rättspraxis. Men någon indragen assistans lär knappast bli aktuellt vare sig hemma hos Klas i Stockholm eller hos Annelie i Hagfors. Båda har dygnet-runt-assistans och skulle inte klara sig utan sina assistenter.

– Jag känner att jag bidrar med något. Klas får ett bättre liv på sina villkor, säger Eija Vargblom Broman.

Lis-Marie Johansson i Hagfors träffade sin brukare Annelie Carlsson första gången i början på 2000-talet på ett äldreboende i kommunen.

– När hon fick personlig assistans i stället var det som att hon fick ett nytt liv.

– Och jag tycker så mycket om det här jobbet. Att ta hand om…

ID. Lis-Marie Johansson

Ålder: 52 år.
Bor: Hagfors.
Familj: Ensamstående, fem vuxna barn och tre barnbarn.
Lön: 24 700 kr/månad.

ID. Eija Vargblom Broman

Ålder: 49 år.
Bor: Värmdö, utanför Stockholm.
Familj: Man och två vuxna barn.
Lön: 23 645 kr/månad (räknat på heltid).