Bajamaja stridsfråga för bussförare

Arbetsmiljöverket kräver i sitt föreläggande att senast den 30 november ska bussförarna vid schemalagda pauser vid Solbacka, en utkant av en tätort, ”ha tillgång till uppvärmd pauslokal med toalett, tvättplats med rinnande varmt och kallt vatten, tjänligt dricksvatten samt stol och bord. Pauslokalen ska vara så placerad och utformad i övrigt att föraren är fredad från passagerare och andra personer som uppehåller sig vid hållplatsen.”

Arriva har ännu inte bestämt om de ska acceptera Arbetsmiljöverkets föreläggande.
– Vi har tre veckor på oss att överklaga. Jag kan ännu inte säga hur vi ska göra. Det finns en del oklarheter i Arbetsmiljöverkets beslut, säger Hans Nilsson som är vd för Arriva Buss Mittsverige.

Arbetsmiljöverkets föreläggande kom sedan huvudskyddsombudet Soumaila Soro begärt en inspektion enligt arbetsmiljölagens paragraf 6, moment 6a.
Han hade innan dess förgäves försökt att få företaget att gå med på kravet om bättre pauslokaler.
Vid hållplatserna Björkvik och Sjöängen, som ligger lantligt, avslår Arbetsmiljöverket Kommunals begäran med motiveringen att dit är busstrafiken inte lika tät. Där räcker det med att förarna vid paus ”har tillgång till toalett med diskret placering i förhållande till trafikanternas väntkur.”
Arbetsmiljöverket tycker att vid dessa två hållplatser, kan förarna ha med sig egna flaskor eller termosar med dryck.

Foto: Tobias Holmqvist

I dag står det en bajamaja vid ändhållplatserna vid Solbacka, Björkvik och Sjöängen. Det är en fönsterlös kur med toalett, en glödlampa, och en dunk med vatten på golvet som via en slang pumpas upp till ett handfat.
– Det är inget vatten som är tjänligt att dricka, jag undrar om det ens är fräscht nog att tvätta händerna i, säger Soumaila medan han med rynkad panna tittar på använda pappershanddukar utspridda på golvet i bajamajan vid Solbacka.

En bit därifrån ligger ett småhusområde. Men ändhållplatsen och bajamajan som står uppställd alldeles bredvid ligger avsides.
Utsidan av bajamajan är märkt av klotter och skadegörelse. Vid två tillfällen har bajamajan välts, en gång har den bränts ned och låset har förstörts. Även bussar har vid platsen attackerats med ägg- och stenkastning.
– Det är inte roligt att behöva stanna här för en paus sena kvällar och helger när det är mörkt ute. Helst vill vi inte ha paus här, men Arriva har inte tagit hänsyn till det. Då borde de åtminstone kunna se till att vi har en lämplig lokal att ha paus i. Det känns verkligen bra att Arbetsmiljöverket håller med oss, tycker Soumaila.

Samtidigt är han besviken över att ingen pauslokal krävs vid Björkvik och Sjöängen. Det är ändhållplatser ute på landet efter att bussen har kört långa sträckor på smala kurviga vägar utan gatubelysning och förbi villabebyggelse, trädgårdsanläggningar, skog, åkrar och ängar.
– Det här är mitt ute i ingenstans. Här är det tyst, öde och becksvart på kvällarna, säger Soumaila när vi förflyttat oss till Björkvik.

Alldeles ovanför hållplatsen finns en villa. I övrigt är det skog, åkermark och en bit därifrån skymtar en sjö. Husen i detta område ligger glest.
– Här bor det mest äldre personer. Vi slipper buset från ungdomarna, som i Solbacka, berättar han.
Också här står bajamajan bredvid busshållplatsen. Denna bajamaja saknar klotter och är fri från pappershanddukar på golvet. Vattnet i dunken under handfatet ser brunt ut.
Soumaila säger att han hellre håller sig än går dit in för att uträtta sina behov.
Han tillägger att det inte är kul att sitta i bajamajan när det är minusgrader ute. Eller att ha sin paus i 20 minuter sittandes i bussen mitt i vintern.
– Vi tillåts bara köra på tomgång i en minut. Sedan kyls bussen snabbt ned. Och kommer det en väntande passagerare i kylan som vill kliva på bussen är det svårt att neka, trots att det stör vår rätt till avkoppling. Även om vi inte är skyldiga att släppa på någon då så gör vi det, fortsätter Soumaila.

Han tycker att det är konstigt att Arriva inte vill satsa mer på en bra arbetsmiljö för förarna. Det tjänar ju företaget på enligt honom eftersom nöjda förare ger ännu bättre service till resenärerna.
– Nu jagas det kostnader och vi anses inte värda att satsa utgifter på. Värre blir det nog om Alliansen vinner valet och den nya kollektivtrafiklagen träder i kraft 2012. Då blir det fri konkurrens och huggsexa mellan bussbolagen om linjerna. I det läget blir marknaden så osäker att inget bussbolag vill investera i personalen, befarar han.

Soumaila är inte bara bekymrad över arbetsmiljön vid ändhållplatserna. Han tycker att klimatet vid garaget i Ekerö kunde vara bättre. Själv har han fått en reprimand för att han talar med Kommunalarbetaren om bajamajorna.
– De har sagt till mig att alla frågor från pressen ska ställas till Arrivas kommunikationschef. Jag är belagd med munkavle i frågan om bajamajorna. Vi i klubben har tidigare fått höra av företagets vd att vi är illojala om vi talar med en journalist, berättar han.

Soumaila har förgäves försökt få tag på kommunikationschefen innan vi möts. Trafikchefen vid garaget i Ekerö ringer Soumaila på mobilen och kräver att han ska inställa sig till ett möte för att redogöra för sina kontakter med Kommunalarbetaren.
Soumaila vägrar inställa sig och säger att mötet får äga rum efter intervjun.
– Jag kanske får sparken för detta. Det oroar mig, Men jag är inte rädd för då skulle jag inte ställa upp på att låta mig intervjuas. Jag tycker att jag har rätt att uttala mig i min egen fackförbundstidning, säger han.

Soumaila tillägger att han är mest oroad över att ingen av hans arbetskamrater, som inte är fackliga förtroendemän och saknar skydd enligt förtroendemannalagen, vågar säga vad det tycker.
– När Arriva tog över trafiken här 2009 var vi så trötta på Nobina. Vi såg fram emot ett byte av entreprenör, berättar han.
Men förväntan vändes enligt honom till en besvikelse när det visade sig att företaget var toppstyrt och med en kultur där fack, skyddsombud och personal körs över.
– Jag tror att det skulle vara lättare om vår trafikchef fick mer ansvar och frihet att lösa frågorna på plats utan att behöva fråga uppåt innan beslut tas, säger Soumaila.

Tuija Kronskans, klubbordförande.

Hans Nilsson, vd Arriva Buss Mittsverige.

Louise Sandell, kommunikationschef Arriva.

Han får medhåll av busspersonalens klubbordförande vid garaget, Tuija Kronskans.
– Vi får absolut inte tala med pressen, det har jag fått muntligt från Hans Nilsson, säger hon.
Tuija tycker att arbetsplatsen blir allt tystare.
– Arriva kör med hårda krav på disciplin där det är lätt att få en skriftlig varning för den som inte anses sköta sig. Arriva har till nyligen haft engelska ägare och det verkar som att de försöker köra samma stil mot personal och fack som i England. Det har lett till att allt färre vågar klaga, fortsätter hon.
Tuija beskriver hur tufft det är att arbeta fackligt och att ständigt bli överkörd av ledningen.
– Det är allt svårare att få folk att vilja ta på sig fackliga uppdrag. Vi har också haft två avhopp från klubbstyrelsen. Så det är tungt för oss, säger hon.

Hans Nilsson vill inte kommentera påståenden om munkavle och dåligt klimat. Han hänvisar till Arrivas kommunikationschef Louise Sandell. Hon beklagar men säger sig inte känner till uppgifterna om att de råder tystnad och ett dåligt fackligt klimat i företaget.
– Vi har en policy som säger att vi ska försöka lösa frågorna internt innan någon kontaktar media. Det har Soumaila gjort när det gäller bajamajorna så jag tycker inte att han har uppträtt illojalt för att han talat med Kommunalarbetaren, förklarar Louise Sandell.