Det är en stilla dag. Varje gång en spårvagn kör in till hållplats Mildvädersgatan i Biskopsgården i Göteborg kommer en liten ström människor, men de försvinner snart in i hyreshusens portar – eller iväg in på de andra gatorna med vädernamn, som Önskevädersgatan, Klarvädersgatan och Godvädersgatan.

Alla dessa gatunamn har förekommit i nyhetsrapporter om skottlossning. Närmare 20 gånger har skott avlossats i området åren 2014-2015, och ett par gånger har människor dött.

– Det är riktigt läskigt. När man hör helikoptern komma, då går det inte att sova, säger barnskötaren Marianne Gardeborg.

 

LÄS OCKSÅ: Fler sover sämre – men det finns hjälp

 

Hon jobbar på den dygnetruntöppna avdelningen på förskolan Höstvädersgatan 51-57. En gång i veckan sover hon på jobbet. Då har hon ansvar för en grupp barn mellan ett och tolv år. 

Inte konstigt att det då är svårt att sova när de skjuter utanför.

Sovande jour innebär att man får sova på arbetsplatsen, men måste vakna och jobba om det behövs. Villkoren för jouren varierar beroende på vilket avtal man har.

På Höstvädersgatan 51-57 är avtalet inramat och hänger på väggen. Där står att man får full lön för fyra av de åtta jourtimmarna, i  stället för den betydligt lägre jourersättningen. Det nya avtalet är resultatet av många års kamp.

– Vi har tjatat så många år om att få betalt när vi är här! säger Marianne.

 

TEMABILAGA: Allt du behöver veta om sömn

 

De fyra timmarna räknas numera också in i arbetstiden. Marianne Gardeborg har alltid tyckt att hon har stans bästa jobb – nu tycker hon också att hon har rimliga villkor. För de allra flesta nätter är ändå lugna. 

När Marianne har jouren börjar hon klockan sex på kvällen. Fram till åtta är de två som jobbar, och om fler än fem barn sover över är de två hela natten. Annars går kollegan hem klockan åtta, och då ligger de flesta barnen i sina sängar. 

Marianne jobbar två timmar till. Då kan hon till exempel tvätta, förbereda mat för nästa dag eller jobba med dokumentationen – ”skriva i sladderboken” kallar hon det.

Klockan tio börjar jouren, men det betyder inte att hon lägger sig direkt. Det är lika svårt att komma i säng som hemma.

– Klockan drar mot ett varje natt, säger Marianne.

 

FILM: En resa genom fyra sömncykler

 

När hon väl lägger sig gör hon det ”på riktigt”: tar på pyjamas, kryper ner i en riktig säng med sängkläder. Sängen står precis utanför barnens sovrum. Hon somnar snabbt, men vaknar sedan till några gånger under natten.

– I bland kan man vakna, så står det nån knatte vid sängen, då lyfter man bara på täcket och så kryper någon in. Och så hör man när någon smyger förbi in på toa, eller pratar i sömnen.

I genomsnitt en gång per natt behöver hon gå upp ur sängen, till exempel för att se till ett barn som hostar eller blivit sjuk. 

När hon lägger sig igen somnar hon snabbt om, utan att behöva ta till några särskilda knep.

– Kan man inte somna om så fortsätter man inte med det här jobbet, säger Marianne.

Klockan sex slutar jouren. Barnen börjar vakna och ska äta frukost, några barn hämtas och några lämnas. Är det vardag så jobbar Marianne till 8.30, sen går hon hem.