Barnskötaren som sadlade om

Anneli Nilsson hälsar på alla tjejer från låg- till högstadieålder som hon möter i stallet, och svarar på deras frågor. Men när en tjej ber henne om hjälp svarar hon att hon inte kan just nu – hon måste ta in två hästar från hagen innan hon ska hinna mocka också. 

Vant jobbar hon sig fram i boxarna och spiltorna, även i dem där det står hästar och ponnyer. Eftermiddagens mockning är lättare än morgonens. Men visst dammar det och doftar fränt. Anneli har ett munskydd men hon tycker att det blir svårt att prata då, och hon jobbar nästan alltid nära en kollega.

– Akta, jag ska bara sopa in lite till lille killen där, säger Anneli och öppnar dörren till en box.

Nu har hon fattat sopborsten och sopar fint runt boxarna.

– På min tid var man glad om man fick sopa stallgången. I dag är det ingen som vill hjälpa till, säger hon och syftar på eleverna. 

Anneli har praktiskt taget vuxit upp här på Väsby ridklubb några mil norr om Stockholm. I tvåan började hon rida och tillbringade mycket tid i stallet ända tills hon flyttade till Hedemora i Dalarna med sin man i mitten av 90-talet. Då hade hon jobbat som barnskötare och elevassistent sedan 1986. 

– Så jag har varit trogen kommunalare länge! Och det är bra erfarenheter nu när jag jobbar med barn på ridlektionerna. 

Det var i Hedemora som hon började jobba på ridskola, genom en ALU-anställning som ledde till fast jobb. När Anneli blev gravid ville hon bo närm-are sin familj och hon och maken flyttade tillbaka till Väsby. Anneli jobbade som elevassistent några år innan ridklubben frågade om hon ville börja jobba här. Samtidigt utbildade hon sig till hästskötare och ridledare. Det är elva år sedan nu.

”Det gäller att hela tiden tänka på hästens hälsa och sin egen säkerhet.”

Anneli jobbar ungefär 25 timmar i veckan. Hon har varit nöjd så eftersom hon får mycket tid med sin familj. Hon är rädd att det skulle bli fler sena kvällar om hon jobbade mer. 

– Alla har inte råd att jobba så här men för mig har det funkat bra eftersom jag har en man.

– Men jag är här nästan jämt. Jag jobbar 25 timmar men det känns som att jag är här 45.

Det beror på att Anneli brukar ha en egen häst att sköta också. Hon har nyss sålt sin häst men har tittat på en ny, en lite mindre som passar hennes dotter bättre. 

Anneli tycker om att hon och hennes kollegor gör allting på arbetsplatsen, både stallskötsel och håller lektioner. Som enbart instruktör skulle det bara bli kvälls- och helgjobb. Anneli talar mycket om säkerhet medan hon rör sig i stallet. När hästarna ska till och från hagarna väntar hon på sin kollega Monica Göthe eftersom de ska vara två personer. 

– Det gäller att hela tiden tänka på hästens hälsa och sin egen säkerhet. 

Ridklubben har också ett skyddsombud, vilket enligt Kommunal är ovanligt i hästbranschen.  

Varje dag är det minst sju ridlektioner. I dag ska Anneli hålla i tre av dem. Första lektionen är med en grupp tjejer mellan 13 och 15 år. I dag ska gruppen få bestämma vad de ska göra och de väljer genom röstning att rida på ängen som ligger vackert vid Mälaren. Anneli uppmanar hela tiden tjejerna att sitta rätt:

– Tummen är högsta punkten, så där ja!

– Bra tramp i stigbyglarna!

– Du kan komma lite mer framåt i sadeln!

Det syns på Anneli att hon trivs. Det hon gillar bäst med jobbet är att umgås med både barnen och hästarna. Att se på när barnen är glada, eller hur hästarna står och myser när hon gosar med dem. Det sämsta är kylan på vintern. Det är ett mycket fysiskt arbete, Anneli är ständigt i rörelse och lyfter säckar med hö, mockar eller kör skottkärror och fodervagnar. 

– Det ligger inte för mig att gå på gym och sådant. Efter en dags arbete kan jag sätta mig och titta på ”Hem till gården” för jag har ändå varit i gång hela dagen, inte suttit vid en dator.