– Det är stor skillnad mellan de tolv Förvaltningsrätterna i landet i hur många överklagade ärenden de bifaller, säger Emma Rönström, projektledare för rapporten.

En person som inte är nöjd med ett beslut från Försäkringskassan kan begära omprövning, först hos Försäkringskassan och i nästa steg hos Förvaltningsrätten.

ISF:s undersökning visar att chansen att få rätt vid Försäkringskassans omprövning beror på när i månaden du fyller år, eftersom det styr vilken enhet som prövar ditt ärende. Chansen att få rätt i Förvaltningsrätten beror på var du bor. 2012 ändrades 12 procent av alla överklagade beslut i Stockholm, medan Förvaltningsrätten i Luleå ändrade 36 procent av Försäkringskassans beslut som överklagats.

För att hitta orsaker till de olika bedömningarna har ISF undersökt de överklagande personernas kön, yrke, utrikesfödd och andra demografiska faktorer, men de förklarar endast en liten del av skillnaderna.

– Den stora förklaringen ligger hos domstolarna: man handlägger målen på olika sätt, det finns ett stort bedömningsutrymme, lagstiftningen lämnar ett stort utrymme till tillämpningen. Det är också skillnad i hur stora Förvaltningsrätterna är och det kan skilja sig i arbetsbörda också, det finns indikationer på det, säger Emma Rönström.

Att ändringsfrekvensen är stor i exempelvis Luleå beror dock inte på att domstolen där får in sämre beslut från Försäkringskassan, enligt Emma Rönström.

Att förvaltningsdomstolarna ändrar Försäkringskassans beslut beror sällan på att nya bevis kommer in, utan oftast på att domstolen gör en annan bedömning än Försäkringskassan.

Och varför är det så?

– Ja, det beror väl på det stora bedömningsutrymmet, man har ganska litet stöd i lagstiftningen.

Vilka diagnoser som är vanliga i de beslut som ändras har ISF inte tittat på, men störst spridning i hur de olika domstolarna bedömer är när det handlar om sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersättning.