I vildmarken isolerade från sin omvärld uppfostrar Ben sina sex barn till en slags supermänniskor – både fysiskt och intellektuellt – genom rigorös träning. Men att isoleringen gjort dem socialt handikappade blir uppenbart när familjen tvingas lämna sitt paradis för det urbana livet. 

Filmen väcker många tankar kring hur långt en förälder får gå för att pådyvla barn sina ideal. Inte alls långt kanske men med tanke på det moderna livets baksidor kan jag ändå inte låta bli att tänka: vilka normer är värst att bli pådyvlad – egentligen?