Det trodde jag ambulanssjukvårdare redan hade?

– Det kan man tro, men så är det inte. Vi har alltid haft möjlighet att träna mellan våra larm. Men de senaste åren har vi aldrig hunnit med det, det är för mycket att göra. Vissa dagar är det såklart lite lugnare, men överlag har vi svårt att få den tiden.

Varför är det så viktigt?

– Vi har en väldigt hög mortalitet i vårt yrke, alltså att många dör snart efter att de gått i pension. Det beror på att vi har nattjänstgöring och arbete på udda tider. Och vi måste vara på hugget när det gäller, det är stressigt.

Hur fick ni arbetsgivaren att gå med på förslaget?

– Vi fick testa i två år och min kollega Pia-Marie Ålénius gjorde en studie som visade tydliga förbättringar jämfört med de som inte deltog. Vi såg resultat i midjemått och puls. Men också att anställda känner sig piggare och starkare och kan ge ett bättre omhändertagande av patienterna. Vi har också haft färre skador på vår station.

Så nu är träningen permanent?

– Ja, arbetsgivaren har varit positiv hela tiden, men det har varit svårt att få det på arbetstid. Men vi har tryckt på och varit väldigt envisa och nu har de svängt. De sa att de inte kunde blunda för resultaten. De vill göra tester nu på de anställda en gång per år för att se hur de ligger till. Först var vi lite oroliga för det, men vi har pratat med facket och de har gått med på det.

Kan det bli krav på att vara på en viss nivå fysiskt för att få jobba?

– Ja kanske när man börjar i yrket. Men det kommer inte gälla de äldre, då får vi försöka hjälpa dom i form istället.

Hur mycket får ni träna?

– 1,5 timme per vecka totalt. Vi ville gärna har två gånger i veckan, men det är en början.

Hur ska ni hinna med?

– Vi startar i september så rent praktisk vet vi inte än helt hur det ska se ut. Men vi ska vara urtagna ur tjänst och det ska vara schemalagt. I Helsingborg, som är distriktet vi tillhör, har de valt att den bil som slutar klockan fyra, får stå sist i kön så de hinner träna. Eller så får man träna innan man går på ett nattpass.