Låt mig försöka definiera fritt vad ett enkelt jobb är för något: det är ett jobb som egentligen inte är så enkelt, men som man enkelt kan få eftersom det inte är många som vill ha ett arbete med så låg status, som kräver mycket slit och är skitdåligt betalt.

De borgerliga och Svenskt Näringsliv har länge varit lidelsefulla anhängare av enkla jobb (så länge de själva inte utför dem, så att säga) men nu har även regeringen och LO accepterat lägre löner genom de så kallade utbildningsjobb som riktar sig i första hand till nyanlända. Man jobbar med lägre lön och utbildar sig under tiden. Meningen är att man efter en viss tid höjer både sin utbildning och lön. Allt är som det ska? Vad bra.

Jag undrar bara, var är vår lönegräns: minimilön minus fyra, fem, sex tusenkronor? Ännu mindre? Var säkra på att all denna iver att degradera en del yrken bara kommer att fortsätta.

Rösterna hörs hela tiden, här är en av dem.

I sin ledarkrönika i Expressen den 5 april 2017 gör Ann-Charlotte Marteus sitt yttersta för att bagatell­isera vårdbiträdenas och undersköterskornas ­arbetsuppgifter. Hon är helt oförstående till Kommunals förslag att utbildningen till vårdbiträd­en ska sträcka sig mellan sex och tio månader. För henne tog det minsann bara två dagar att lära och introducera nya människor på jobbet när hon en gång i tiden vikarierade på ett äldreboende. En kurs på högst två veckor räcker, tillägger hon frikostigt.

Av texten förstår man också att hon lärt sig undersköterskeuppgifterna ”med tiden”. Men någonstans i texten, bland all denna förträfflighet och det återkommande stilistiska nostalgiropet (”det var bättre förr”) kommer meningen: ”Visst, det finns saker att lära sig, saker som ingen tog riktigt på allvar på min tid. Den som ska jobba med äldre bör lära sig ett och annat om demens…”

Just det! Hur kunde det vara bättre förr när man hade noll kunskaper om demens och åldrande? Det räcker inte med ”ett och annat” när man jobbar med människor. Åldrandet handlar om fysiska och psyk­iska förändringar och behovet att bemöta dem. För att inte tala om demens där man ställs inför många moraliska dilemman. Det handlar också om hanteringen av anhöriga, hanteringen av döden. Mycket kan man lära sig på två dagar eller två veckor, men att förstå en människas (med eller utan demens) behov. Icke!

 

PS: Att neka assistansersättning till de funktionshindrade bara för att det finns fuskare är lika orimligt och – ohederligt – som att börja stänga restaurangerna bara för att det finns svartarbete inom branschen . Sluta med det!