Idag handlar mitt inlägg om japansk mat. Vi tycker om att laga mat och att äta gott. Men att laga svensk mat i Japan är inte så lätt. Därför gick vi snabbt över till japansk matlagning.
  Vi började med barnens favoritmat. Våra första veckor i Tokyo åt vi mycket nudelsoppa (ramen, soba), ugnsstekt fisk (osaltad, annars oätlig) och gyoza (knyten). Nu har vi som tur är lyckats utveckla vår matlagning.

Vår mycket trevliga och vänliga mäklare gav mig min första japanska kokbok (engelskspråkig). I inledningen finns en beskrivning av japansk menyplanering. En en vanlig måltid innehåller soppa, en förrätt och två huvudrätter, exempelvis tunt skuren råfisk (sashimi), en grillad fiskrätt och en kokt rätt.

En bento till lunch.

Enligt kokboken är det viktigt att välja fisk och skaldjur samt grönsaker efter säsong. Något annat man bör tänka på är harmoni i smakerna samt att duka vackert med olika färger och former. Det tog inte många dagar innan jag gav upp.
  När det gäller bordsskick har jag alltid med mig en sked och en gaffel i väskan. Det behövs för Casper äter fortfarande med bestick. Även barnens morfar och farmor fick användning för utrustningen. Då slapp de äta med barnbestick på restaurang. 

Barnen är vana vid japansk mat.

Redan hemma i Sverige åt vi ganska ofta japansk mat. Barnens favoritmat var gyoza (knyten), yakiniku (stekt kött) och misosoppa med extra sjögräs. Minst en gång i månaden bar vi hem en kasse med matlådor med läckerheter från Nagoya Sushi, på andra sidan S:t Eriksbron. Nu blir det misosoppa nästan varje dag och i kylskåpet har vi tre olika sorter. Sushi är inte barnens favorit, men de tackar inte nej till rå fisk (sashimi). En kväll försökte jag servera dem bläckfisk som snack, men det ”funkade” inte. De provsmakade i alla fall.

Matlagning.

På vardagar är det jag som lagar mat. Det blir nästan bara japanskt med mycket saké, socker och soya i maten. Valet av rätter är dock begränsat till tips från vänner och recepten i mina två senaste kokböcker. Min favorit är alltjämt Vår kokbok som självklart är med på resan.
  Jag har också haft stor användning av de recept jag fått av Hattori-san. Hon är en japansk kock som leder matlagningskurser i sitt hem. Tillsammans med Hattori-san har vi bland annat lagat nabe, kyckling teriaki och sashimi av tonfisk. Det är organisationen SWEA som har arrangerat träffarna. De har många roliga aktiviteter på gång.

Nabe som värmer gott på hösten.

Nabe har jag ännu inte tillagat själv. Vi lyckades faktiskt beställa det på restaurang. Som tur var fanns det en bild att peka på. Min japanska räcker tyvärr inte till för att tyda en meny på kanji. Sashimi tillagade jag på direkten när jag kom hem. Barnen tittade skeptiskt på fisken. Den blev mycket lyckad, om än inte lika inbjudande som kockens.

Panerad sashimi av tonfisk – japansk snabbmat.

Utbudet av grönsaker och frukt är säsongsbetonat. Om det någonsin blir säsong för potatis återstår att se. I den närmaste butiken kostar fyra potatisar cirka 30 kronor. Istället storhandlar jag på CO-OP och får 1,5 kg för mindre än 40 kr. Det är mer min stil.  

Det finns gott om fisk.

Alla i familjen gillar fisk och tur är väl det. I Tokyo finns en av världens största fiskmarknader, Tsukiji Market. Efter klockan nio på morgonen är turisterna välkomna att vandra mellan fiskstånden. Där finns alla möjliga olika sorters fiskar och skaldjur.

Lucas och Casper bland stånden på Tsukiji Market.

En rosa fisk.

En snigel på rymmen.

Utanför marknaden finns många stånd och små restauranger. Jag och ungarna var där och åt lunch klockan halv elva en förmiddag. Tyvärr hade jag lämnat pengarna på hotellet så jag fick titta på när de smaskade i sig sin sashimi. När svärmor var på besök passade vi på att gå dit igen. Då fick jag äntligen njuta av en egen portion sashimi.

Min sashimi.

Barnens favoriter är gyoza och tonkatsu.

Gyoza är fortfarande en av barnens favoriter. Lucas nynnar när han äter. Då vet man att det smakar gott. Det finns en kinesisk restaurang i närheten som vi brukar gå till. Där frossar vi.

Gyoza på en kinesisk restaurang i närheten.

Vissa familjemedlemmar får lätt blodsockerfall. Ett enkelt och delikat sätt att jämn ut blodsockret är slänga i sig några grillspett eller friterade bitar av kyckling (kaarage) eller fläskkött (tonkatsu). I förra veckan ratade barnen mina hemmagjorda friterade kycklingbitar som var marinerade i saké och ingefära. De öste på med ketchup och ville ha vanliga chicken nuggets istället. Min tonkatsu gillar de i alla fall, men de ser inte lika inbjudande ut som på restaurangen Maisen.

Tonkatsu från Maisen.  

Det är dyrt att leva i Tokyo. Ett tips är att äta ute till lunch och att laga middag hemma. Då har man möjlighet att njuta av goda luncher till ett överkomligt pris och samtidigt få inspiration till läckra middagar. Tro det den som vill. Det låter i alla fall bra.