Jag arbetar på Fjällbacka, ett särskilt boende i Östra området i Kristianstad Kommun. Jag har varit här sedan sommaren 1988.
Särskild boendeform är ett gemensamt namn för olika slag av bostäder som riktar sig till personer som behöver omfattande vård, omsorg och service. Det kan gälla äldre personer men också yngre personer som har olika former av funktionshinder.
 
Särskilt boende är en ny benämning på vad som tidigare kallades:  
Servicelägenhet  
Ålderdomshem  
Sjukhem
Gruppboende för dementa
 
Bloggvärlden är inte ny för mig. Jag har bloggat på Passagen sedan juli 2005. Då när jag startade min blogg var det för att få ur mig alla känslor och tankar som vällde över inom mig.
Tre månader innan raserades mitt och familjens liv. Vi fick då beskedet att vår äldste son/barnens storebror inte fanns i livet längre.
 
Från den sekunden förändrades livet….
och blir aldrig detsamma igen.
 
Som mamma har man väl ibland tänkt tanken och pratat med väninnor om hur hemskt det måste vara att mista ett barn…. Att man aldrig skulle klara av det.
 
Jag kan nu tala om att den tanken är bara en liten ”fjutt” mot hur det verkligen känns. Du vill bara dö själv, men på något märkligt sätt kämpar man vidare och måste lära sig att leva i det här nya livet  Och det är verkligen en kamp. Jag har snart kämpat i två och ett halvt år och är ändå bara en liten bit på väg…
 
Jag är fortfarande inte tillbaka på min heltidtjänst på arbetet som vårdbiträde och vet att det måste få ta sin tid. Att sörja är mer än ett heltidsarbete.
Det första året var jag helt sjukskriven, för att sedan börja arbetsträna, därefter först 25% arbete och så småningom 50% arbete.
I våras rasade allt igen när den två-åriga dödsdagen började närma sig och jag mådde så pass dåligt att jag blev återigen helt sjukskriven. I samma veva tog jag ledigt från arbetet som arbetsplatsombud och ligger fortfarande lågt på den fronten. Jag orkar inte ge det som krävs som ombud för mina arbetskamrater.

Nu har jag nyligen börjat arbeta 50% igen sedan mitten på augusti och har även fått chansen att prova på att vara på en annan enhet inom samma byggnad. Jag är nu och arbetar med dementa. En tanke som började växa redan för nåt år sedan.
Nu efter drygt en månad kan jag känna, att i nuläget passar detta arbetssätt mig bättre. Jag har detta nya arbete året ut. Vad som händer därefter vet jag inte just nu och jag funderar inte speciellt mycket på det heller just nu. Detta att planera långt framåt är någonting som jag numera har svårt för. Jag lever här och nu, och mår bäst om jag kan tänka så.
 
Jag har tänkt avsluta varje dag, här under mitt besök, med en av mina dikter.
 
Dagens dikt
 
Ingress: Jag kan beskriva mitt liv i före och efter mitt barns död
 
Förändrad
 
Tankar om min förändring
 
Jag känner inte igen mig själv
Jag har blivit förändrad
Jag är glömsk
Jag är okoncentrerad
Jag är förvirrad
 
Jag tål inte stress
Jag tål inte tjafs
Förstår inte att en del människor
orkar lägga tid och energi
på struntsaker.
Men det är ju bara nackdelar….
 
Har jag själv varit likadan?
Hur har jag kunnat vara en sån människa?
Hur har jag velat vara en sån människa?
 
Då har jag ju blivit förändrad,
till det bättre.
Jag har fått nya värderingar
Men att det ska krävas så mycket
för att inse det.
Det är en dyrköpt erfarenhet
 
Var rädda om det ni har
Ingen vet vad som väntar bakom hörnet.
Sluta tjafsa om småsaker
Det är ju bara bageteller
 
Var rädda om det ni har här och nu!

Dikt © Gunilla Karlsson