OBS! ARTIKELN ÄR FRÅN 2015.

Jag är undersköterska och arbetar på en akutvårdsavdelning. Jag älskar mitt jobb, mina arbetskamrater, mötet med nya människor. Mitt yrke kräver mycket av mig. Jag arbetar på vardagar, kvällar och helger. Jag har ett ansvar. Jag får aldrig göra eller tolka någonting fel,  jag ansvarar för andra människors välbefinnande och även deras liv. Det är jag som ser förändringar och försämringar i patienternas hälsotillstånd först eftersom jag sköter kontrollerna, apparaterna, provtagningarna och förbereder för och är med vid undersökningar.

Jag blev färdigutbildad undersköterska våren 2005. Utbildningen jag läste under gymnasieåren är likvärdig med 1-1,5 års studier för den som läst teoretiska program på gymnasiet. Nu har jag påbörjat mitt tionde år som anställd på Östra sjukhuset.

Jag är i regel den ni träffar först på akuten eller någon annan vårdavdelning. Jag kommer till dig när du larmar på klockan, behöver hjälp till toaletten, med din hygien eller bara undrar någonting. Jag lägger om dina sår, hjälper dig att duscha, borsta tänderna, klä på dig och jag brer på dig en filt när du fryser. Jag är den som sitter vid din sida när du fått besked om svåra sjukdomar och när du har ångest.

Med årets löneförhöjning tjänar jag 20 950 kronor. Lägsta lönen för mitt yrke från och med 1 april 2015 är 20 120 kronor. Efter tio års arbete är jag alltså värd 830 kronor mer än lägsta ingångslön för en undersköterska med ett års erfarenhet.

Nu har LO satt som mål att löneskillnaden mellan en undersköterska och en industriarbetare ska halveras fram till år 2028. Ska det behöva ta sådan tid? Sverige ska vara ett av världens mest jämställda länder. Ändå har jag som arbetar heltid som undersköterska inom akutsjukvården knappt möjlighet att skaffa eget boende på grund av min låga lön. Jag ska inte behöva skämmas för min lön.

Undersköterskan behövs och är värdefull för patienterna inom akutsjukvården. Varför får vi då inte en rimlig lön? Att med tio års erfarenhet i yrket inte ha mer 20 950 kronor anser inte jag vara rimligt för det arbete jag utför varje dag!  Problemen med den låga löneutvecklingen är många. Jag hade svårt att få lån till bostad på grund av min låga inkomst, bankerna bryr sig inte om du har fast tjänst eller inte, utan hur mycket pengar du har sparat hos dem. Det är svårt att vara självständig i dagens samhälle. Trots att jag arbetar heltid är jag beroende av en partner eller föräldrar för att kunna ha någonstans att bo.

Christine Marttila,
undersköterska