Kristina Grennberg lyfter dammsugare, vrider och vänder på munstycken och slangar och konstaterar att ingen som städar skulle dra sladden runt maskinen på det sätt som konstruktören har tänkt sig. Det tar för lång tid och sliter på arm och axel.
  Platschefen Roberto Marcolini på dammsugarfabriken i Lupatoto, strax utanför Verona i Italien lyssnar intresserat.
  Kristina är här för att hjälpa till att ta fram en ny dammsugare och konstaterar:
– Att någon var intresserad av de kunskaper och erfarenheter jag har är en gigantisk bekräftelse för mig som yrkesperson. Dels att min arbetsgivare reagerade med ”wow!” när de fick höra om det och att jag sedan fick resa hit med lön och att de betalade resan. Det är ju ett sätt att värdera. Lyckas vi göra dammsugarna bättre är det ju vi – och våra kollegor – som får glädje av det.

Att Kristina, som till vardags arbetar som lokalvårdare i Piteå kommun, hamnade här i Italien som specialistkonsult har sin bakgrund nästan två månader tillbaka i tiden. Till en fredagskväll mellan den första och andra advent.
  Arbetsveckan var avklarad. Det var den där tiden på året när det är som allra mörkast, solen var inte ens uppe fyra timmar per dag.
  Kristina loggade in på Facebook och tittade som vanligt in i en grupp hon är med i, en grupp med det prosaiska namnet ”Rengöring & hygien”. Där såg hon att Malin Groth Tägtström i Falun, en kompis hon träffat i samband med tävlingen ”Årets städare”, skrivit ett inlägg och efterlyst en lätt och behändig dammsugare. Kristina gav sig in i diskussionen, liksom en svensk representant för ett italienskt dammsugarmärke. Innan hon gick och lade sig den kvällen hade hon och Malin blivit inbjudna till en dammsugarfabrik i Italien för att hjälpa till att ta fram en ny dammsugare.
  Nu är hon här, i ett industriområde några kilometer utanför Verona.
  – Jag känner bara ett stort ÄNTLIGEN! Plötsligt öppnar sig en möjlighet att påverka de arbetsredskap vi använder oss av. Att företaget frågar oss som slutanvändare hur vi vill ha det. Oftast är det ju chefer som sitter i referensgrupper och tycker till.

Kristina har precis lämnat kontorsrummet, där hon och Malin tillsammans med representanter för dammsugarfabriken diskuterat vilka förbättringar de vill se på en dammsugare. De små vita plastmuggarna med starkt italienskt kaffe är tömda. Nu är det dags att titta på alla olika maskiner, delar till maskiner, rör, munstycken, sladdar, filter, handtag, borstar… för att praktiskt klura ut hur den perfekta dammsugaren ska vara konstruerad.
  Det är kyligt i fabrikens källarplan där alla olika dammsugardelar finns uppställda men Roberto Marcolini fryser inte, han är ändamålsenligt klädd med en värmeväst innanför kavajen. Kristina håller värmen genom att koncentrerat gå igenom och fundera över de olika maskindelarna.
Hon lyfter, tittar, funderar, frågar. Diskuterar tyngd, lyftmöjligheter, ergonomi, hur man lyfter, hur man lägger sladden.
  – Man säger ju ofta – ”de skulle ha frågat oss då hade det blivit bra” – och så plötsligt får vi vara med och bestämma. Det här är så otroligt roligt. Allt är intressant!
  Det första Kristina gjorde efter att det stod klart att hon skulle till Italien var att skaffa ett pass.
  – Jag har aldrig varit utomlands och får nya synvinklar i stort och smått hela tiden.

ID. Kristina Grennberg 

Yrke: Lokalvårdare.
Arbetsplats: Specialstäd i Piteå kommun.
Bor: Ånäset utanför Piteå.
Aktuell: Reste till Italien för att ta fram en ny dammsugare tillsammans med Malin Groth Tägtström som arbetar inom hemstäd i Falun (och är medlem i Fastighets).
Om Italien: ”Man ser inte så långt, det är ju smog! Maten är supergod och kaffet starkt och kommer i små koppar.”
Vad händer nu: ”Vi kom på tre, fyra konkreta idéer som de ska jobba vidare med. Det blir en fortsatt kontakt och vi ska fortsätta jobba tillsammans.”