Alex förs till en underjordisk slags förläggning, efter avslag på en ansökan. Man vet inte varför hon och de andra intagna är där eller vad de är anklagade för. Arbetslöshet? Brott? Flykt? Victoria är järnhård chef för verksamheten, som är en tillfällig förvaring i väntan på hemskickning.

Snart börjar Alex fundera på att rymma.

Lisa Aschan som hyllades för sin debut Apflickorna har, tror jag, velat leka med och vända på begreppen. I stället för en flyktingförläggning, där människor väntar på att godkännas av det svenska samhället, anar vi här en institution där människor fått avslag på sina ansökningar om att få lämna Sverige, och därför gripits. Hon har inspirerats av ”Förvaret”, en pjäs av Johannes Anyuru och Aleksander Motturi.

Ett råd i all välmening är dock, tänk inte för mycket på handlingen. Börjar man göra det skymmer ”Vad menar hon?-frågorna” sikten för det täta kammarspel om makt och hierarkier som detta egentligen är. Vera Vitali och Pernilla August är lysande i sina roller som Alex respektive Victoria.

Att förvaras på det här sättet, utan att ha begått något brott, är väl absurt oavsett anledning.

Till tonerna av en skramlig blåsversion av Du gamla du fria, rullar eftertexterna, och filmen landar skrämmande aktuellt i det Sverige hösten 2015 där flyktingsituationen i Europa stundtals dominerat nyhetsflödet.