Tonårige John har just avtjänat sitt straff för att ha dödat sin före detta flickvän. Nu vill han ta upp sitt gamla liv, hjälpa till med arbetet på gården och gå tillbaka till gymnasiet. Det blir naturligtvis inte så enkelt. Hemma växer spänningarna, och i skolan är det inte alla som uppskattar att ha en mördare i klassrummet.

Efterskalv är en stark film, med en ovanligt intressant huvudperson. Vi vill gärna avfärda människor som gör fruktansvärda saker som monster, utan något gemensamt med oss ”normala”. John passar inte i den mallen. Han är en rätt vanlig kille, som lekbrottas med sin lillebror och blygt uppvaktar tjejen som hjälper honom fixa mopeden. Samtidigt gör regissören Magnus von Horn inget för att ursäkta eller skyla över. John visar ingen ånger, åtminstone inte till en början, och när pressen på honom hårdnar skymtar stänk av ett inre mörker. Det är ett komplext och spännande porträtt.

John spelas av flickidolen Ulrik Munther. Han är mycket övertygande, med sin nollställda blick och hopkurade hållning. Minst lika bra är Mats Blomgren, som gör Johns pappa. En snäll och omtänksam man som vill sina barns bästa, men som får allt svårare att hantera situationen. Ofta sviker orden, och under ytan bubblar en nedpressad aggressivitet. Det är en smärtsam och trovärdig bild av en ensam förälder som balanserar på gränsen till sammanbrott, men som vet att det inte är något alternativ att falla. Om han gör det går familjen under.