Ehrenberg: ”Döden är inte intressant”

– Jag kan känna mig nästan förbannad. Varför måste jag vara sjuk just nu när det går så jäkla bra? Nu startar vi i princip en verksamhet varannan månad, säger Johan Ehrenberg.

Han försäkrar att han mår bra trots diagnosen han fick för mer än sex år sedan, kronisk lymfatisk leukemi. Då gav han sig själv fem år kvar i livet, max, berättar han i boken ”Falska minnen”, som kom ut i början av hösten. En mycket personlig berättelse om Johan Ehrenberg och framför allt om hans 40-åriga livsprojekt, tidningen ETC. Nu ser han fram både mot julen och nästa sommar och tänker ett, två år framåt i tiden, om vad han vill hinna göra.

Vi är i Västerås, på stadsbiblioteket som fyller 60 år 2016. Nästan jämngammalt med Johan Ehrenberg.

Han ska hålla föredrag. 50–60 personer har kommit. Han börjar med att läsa ur boken om hur det var när dödsbeskedet kom. Han gör det för att ta avstamp mot det han egentligen vill prata om.

– Det enda döden erbjuder är passivitet, därför är döden inte intressant. Livet är den enda sak vi ska diskutera, säger han till åhörarna som knäpptyst och koncentrerat suger i sig budskapet.

”Jag var ju tryckare. Det var bara att göra. Varför skulle vi inte göra en tidning?”

I två timmar pratar han om boken, om samhällsekonomi och om klimathotet och framför allt vad vi alla kan göra åt klimathotet. I slutet presenterar han projekten han vill att åhörarna ska vara med och starta: en ETC Västerås, en solcellspark och tomatodling. Han lyckas till och med få alla i salen att resa sig upp och sjunga med högt i den gamla Trio me’ Bumba-slagdängan ”Man ska leva för varandra”.

Det är god stämning.

Sin första tidning startade han när han var 18 år. Det var ”Partisano”, en föregångare till tidningen ETC i mitten på 1970-talet, helt utan egentliga förebilder.

Hur visste du hur du skulle göra?

– Jag var ju tryckare. Det var bara att göra. Varför skulle vi inte göra en tidning?

”Jag är ju en del av arbetarrörelsen, absolut. ETC har alltid varit det. Sedan gillar inte delar av arbetarrörelsen det.”

Han har sedan dess fått många titlar på sitt visitkort: publicist, författare, debattör, med flera. Mest av allt är han entreprenör och företagare.

– Hela jag är en nu-sätter-vi-i gång-person, säger han.

Och nog har han satt i gång. ETC är i dag mycket mer än tidningar. De driver reklambyrå, elbolag, mobilabonnemang, med mera med mera. Utan vinstintresse, enligt bolagsordningen. Snart start-ar ETC Bygg, som ska bygga klimatsmarta hyreshus i trä, enligt planerna. Ehrenberg vill också starta företagsskola.

Han har genom åren jobbat mycket med facket, både LO och Kommunal, men är kritisk till utvecklingen.

– Facket har haft otroligt svårt att bestämma sig för om man ska försvara medlemmarna eller om man ska försvara lugnet och ron i samhället. Vi har backat alldeles för mycket, sedan början av 1980-talet.

Vi? Ser du dig som medskyldig?

– Jag är ju en del av arbetarrörelsen, absolut. ETC har alltid varit det. Sedan gillar inte delar av arbetarrörelsen det. Men det är deras problem, inte mitt.

Applåderna är långa och kraftiga när han pratat färdigt. Många går fram och skriver på listor där de anmäler intresse för de lokala projekten. I den kyliga Västeråskvällen lyser gatlamporna starkt. En dag kommer de kanske drivas av solenergi, om det blir som Johan Ehrenberg vill.