En väninna till mig kom till Sverige när hon var fem år. Trots att hennes pappa är djupt religiös har han aldrig försökt påverka sina barn. Därför har min väninna inte haft en speciell identitet som muslim.

Sedan några år tillbaka lever hon ihop med en svensk man. Även om hennes familj i början klagade över att de inte var gifta har de ändå accepterat hennes sätt att leva. För ett år sedan träffade hon sin svenske pojkväns familj och blev chockad över hans brors fördomar om muslimer.

Männen i familjen levde ihop med kvinnor från andra länder men min väninna var den enda som är muslim. Pojkvännens bror hade tagit till sig Sverigedemokraternas rasistiska bild av muslimer, vilket i sin tur fick min väninna att börja försvara allt som hade med islam att göra. För mig berättade hon att hon efter det mötet börjat försvara islam som hon aldrig tidigare hade gjort.

Problemet är att vi muslimer som har vuxit upp här också har blivit påverkade av den bild av islam som ges i svensk media och därför ibland har svårt att klara av diskussionen.

När jag läste en nyutkommen bok av Cheko och Nalin Pekgul ”Jag är ju svensk” inser jag vilka kunskapsluckor jag själv har. Jag visste till exempel inte att den muslimske härskaren Akbar den store i Indien avslutade sitt stora projekt med att juridiskt kodifiera minoritetsrättigheter, bland annat religionsfrihet vid samma tid som kättaren Giordano Bruno brändes på bål på Campo dei Fiori i Rom på 1600-talet.

I stället har jag gått på den europeiska självbilden som ständigt presenteras i media om att det är kristendomen som har fört in tankarna om frihet, tolerans och mänskliga rättigheter till världen. Men yttrandefrihet har inte med religion att göra utan det handlar om hur vi som lever här på jorden nu ska leva tillsammans.

Yttrandefriheten betyder till exempel precis som Cheko och Nalin Pekgul skriver att även en, i mitt tycke, islamofobisk pajas som Lars Vilks rätt att uttrycka sig måste försvaras.

Boken tar upp många aspekter av hur det är att leva som muslim i Sverige. Dess styrka tycker jag är att den på ett pedagogiskt sätt skiljer på islam som religion och de politiska islamistiska rörelser som utvecklas både i Sverige och i andra delar av världen.

Ja

… till Cheko och Nalin Pekguls bok ”Jag är ju svensk”, som skolor och polisen kunde använda i utbildningssyfte.

Nej

… till att Argentina förlorar i fotbolls-VM 2014.