En spårvagnsförare med proffsdrömmar

|Hon står på randen till en proffskarriär i MMA, Mixed Martial Arts. Men ännu återstår åtskilliga träningspass och timmar i förarhytten. KA åkte till Göteborg och var med en dag i spårvagnsföraren Cornelia Holms liv.

Tillsammans med pojkvännen och coachen Christoffer står Cornelia nere i träningslokalen och nöter in slagkombinationer och fotarbete. Det går ganska långsamt. MMA ser inte farligt ut alls. Cornelia och Christoffer är närmast graciösa i sina rörelsemönster.

Även om en MMA-match är betydligt tuffare än det här värjer sig Cornelia Holm mot farlighetsstämpeln på sporten.

– Det är en vanlig fördom. Många tror att det är så farligt. Det är betydligt färre skallskador i MMA jämfört med hockey och fotboll till exempel.

Det är en svag doft av ingrodd svett nere i träningslokalen. Ur högtalarna strömmar soft rap-musik. Belysningen är lite matt. 

I bakgrunden tränar fyra killar, mer matchliknande än Cornelia. Det visar sig att en av dem är bantamviktaren, proffset Sirwan Kakai, som är på celebert besök hemma i moderklubben.

Smack-smack, slagkombinationer på motståndarnas handskar ekar rytmiskt i lokalen. Efter en stund går Sirwan och kompani över till att köra sparkar.

”Inom sporten känns det ganska självklart att tjejer också håller på. Och de som inte är insatta tycker snarare att jag är extra cool.”

Cornelia Holm är enda tjejen här inne, något hon är van vid. Hon är en av fem tjejer i sin viktklass, fjäder-vikt. I hela landet.

– Det kan vara problem att få till matcher, säger hon.

Möter du mycket könsrelaterade fördomar?

– Nej, faktiskt inte. Inom sporten känns det ganska självklart att tjejer också håller på. Och de som inte är insatta tycker snarare att jag är extra cool, för att jag är tjej och håller på med MMA. Varför jag nu skulle vara coolare än killar som håller på med det?

I somras togs Cornelia Holm ut i landslaget för första gången. Hon deltog i Amatör-VM i Las Vegas, men åkte ut i första matchen, på en ”arm bar”(armlåsning) mot den blivande världsmästaren.

Men landslagsplatsen gav blodad tand. Och målet är ännu mer än tidigare en proffskarriär.

– Jag är nog ganska nära egentligen. Det behövs kanske ett halvår-ett års träning ytterligare. Mest för min egen skull. Jag vill känna mig helt redo, jag vill vara säker på att jag har alla vapen för att kunna vinna matcher.

Vi sitter i den ljusa matsalen i anrika Göta Källare mittemot centralen i Göteborg. En gång var det värdshus och hotell. Numer huserar Göteborgs Spårvägar i lokalerna. Cornelia ska strax gå på ännu ett pass som spårvagnsförare. Hon är timanställd och ska denna eftermiddag till att börja med köra åttan mellan Frölunda och Angered.

Cornelia går in hytten som nästan är som ett eget rum i de nyare spårvagnarna i Göteborg. Hon rättar till stolen lite. Vagnen är ganska full när vi lämnar centralen. När vi kommer ut på den långa raksträckan ut mot Angered gasar Cornelia på. Klockan 13.57 är vi framme, nån minut sen. Ingen rast, ingen ro, dags att vända tillbaka åt andra hållet, mot Frölunda.

– Min favoritlinje är 10:an mellan Biskopsgården och Guldheden. Den är lagom lång och håller sig hyfsat centralt.

Gör din MMA-kompetens dig tryggare i din yrkesroll? 

– Ja, kanske. Jag har aldrig känt mig hotad när jag kör spårvagn. Men jag känner att jag nog skulle kunna försvara mig hyfsat.

”Hade jag velat ha det som ett jobb att försörja mig på en längre tid, så är kanske inte timanställning så bra. Det är osäkert.”

Vid Wavrinskys plats tar Cornelia fram en frukt ur sin ryggsäck. Det är ett tag kvar till hon får en
längre matrast under det här åttatimmarspasset. 

För henne som tränar mycket passar timanställningen som hand i handske.

– Men hade jag velat ha det som ett jobb att försörja mig på en längre tid, så är kanske inte timanställning så bra. Det är osäkert.

Framme i Frölunda är det stopp i tunneln, hon tvingas ta en omväg och blir därmed blåst på sin tiominutersrast. Hon tar det med fattning.

Mycket folk kliver på i eftermiddagsrusningen tillbaka mot Angered via centrala Göteborg.

Hur ser ditt liv ut om fem år tror du?

– Då är jag nog precis i slutet av min MMA-karriär efter några år som proffs. Som amatör kommer jag inte orka harva runt i fem år till, utan jag hoppas på att då ha några bra proffsår bakom mig, säger hon.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen stängde 2015-11-04 07:00