Samuel Engblom är samhällspolitisk chef på TCO. Han har varit med och skrivit ett av avsnitten i boken ”Viking, Laval and Beyond” (Hartland Publishing, den säljs i Sverige via Jure förlag).

Boken är skriven av ledande EU– och arbetsrättsforskare från flera länder i Europa. De har tittat på hur Lavaldomen, andra EU–domar och EU–rätten i övrigt har påverkat nationell lagstiftning.

En av slutsatserna är att det varierar väldigt mellan länderna. I många länder tycker de sig inte märka någon större förändring alls på grund av Lavaldomen, andra tycker att domen har påverkat till det bättre eftersom den slår fast att det finns en strejkrätt även om den är begränsad.

Sverige är en av få av de jämförda länderna där facken tycker att Lavaldomen har fått negativa konsekvenser. Men så behöver det inte vara, menar författarna, eftersom det går att värna den nationella arbetsrätten inom ramen för EU–rätten.

Boken presenterades på fredagen vid ett seminarium på TCO. Bland åhörarna fanns många som arbetar med två statliga utredningar om hur den svenska lagen Lex Laval kan ändras för att stärka rätten att kräva kollektivavtal för utländsk arbetskraft som tillfälligt är verksam i Sverige och hur Sverige ska tillämpa EU:s utstationeringsdirektiv.

Utredningarna ska presentera sina förslag i vår. Samuel Engblom hoppas att dessa tar intryck av bokens budskap och kan frigöra sig från uppfattningen att fackliga rättigheter är otillåtna handelshinder.

– Lärdomen är att vi har stor möjlighet att tillämpa EU–rätten inom ramen för den svenska modellen.

Nicola Countouris, vid University College i London och medförfattare i boken, har prövat argumenten om att det är handelshinder att kräva att utländsk arbetskraft ska ha samma lön och villkor som inhemsk arbetskraft. Och att dessa krav skulle skada utländsk arbetskraft eftersom de skulle få svårare att konkurrera om jobben.

Han jämför med när ett lagförslag om förbud mot lönediskriminering av kvinnor som debatterades i det brittiska parlamentet.

– En ledamot hävdade att en sådan lag skulle drabba kvinnorna eftersom de skulle få svårare att konkurrera med männen om jobben om de skulle ha samma lön.

Nicola Countoris menar att social dumping inte kan försvaras med argumentet att exploatering är enda möjligheten för utländsk arbetskraft att konkurrera om jobben.

En del av boken analyserar Lavaldomen och andra EU–domar i förhållande till ILO:s konventioner om fackliga rättigheter samt Europarådets stadga för mänskliga rättigheter där de fackliga rättigheterna ingår.

Författarna är kritiska till att EU–domstolen prövar fackliga rättigheter gentemot EU:s friheter för varor, kapital, tjänster och arbetskraft att fritt röra sig över gränserna,

Någon sådan balansprövning finns inte i ILO–rätten eller i tolkningen av stadgan för de mänskliga rättigheterna.

Samuel Engblom menar att det därför också krävs att fack och regeringar försöker påverka EU–rätten så att den ändras till att likna ILO–rätten och stadgan för de mänskliga rättigheterna.

– Det kommer att ta tid och måste göras i flera steg, bland annat genom att se till att EU antar ett socialt protokoll i sitt fördrag, säger han.