– När jag började med filmen kunde jag inte säga ”jag har blivit våldtagen”, berättar Ewa Cederstam.
Hon sitter mitt emot mig, och visar hur hon brukade göra: Hon lutar sig närmare, sänker rösten och viskar ”jag har blivit utsatt för ett övergrepp”.

I 25 år har hon försökt fly från minnena. Hon flyttade till Stockholm och hon har inte pratat med någon, inte med ens mamma och pappa.
Tack vare arbetet med filmen vågar hon nu prata högt om våldtäkter. Men hon vill absolut inte att filmen ska ses som hennes privata terapifilm.
– Filmen är inte privat. Det här är allmängiltigt. Jag vill att våldtagna kvinnor inte ska behöva sänka rösten.

I filmen åker hon tillbaka till Malmö och söker efter sin egen berättelse. Hon går till tingsrätten för att läsa domen, och hon pratar med sina föräldrar. Hon har inga minnen av polisförhöret och rättegången. Minnena fattas inte för att det gått så lång tid, utan för att hjärnan stängde av när det hände – ett sätt att skydda sig.
Hon ber en polis genomföra ett nytt förhör med henne, som om våldtäkten nyss hade hänt. Meningen med förhöret är att hon ska tvingas komma ihåg och inte kunna väja undan.

Det är i det filmade polisförhöret man som tittare får reda på hur våldtäkten gick till: En man börjar tala med Ewa på gatan utanför hennes lägenhet. Han följer efter henne upp. Så här berättar Ewa i filmen:
– Han blir stående utanför dörren. Jag tänker att jag ska försöka bli av med honom på något sätt, jag kan inte bara stänga dörren. Och så tänker jag att om jag frågar honom om han vill ha en kopp te, så måste han säga ”det vill jag inte, för jag ska iväg och jobba”. Men i stället säger han ja tack och går in.
Inne i lägenheten blir mannen plötsligt aggressiv, angriper henne med en sax och våldtar henne.

När jag intervjuar Ewa pekar hon på ärren på sin hals och haka. De visar att det gick ännu våldsammare till än vad som framgår av filmen. Men hon vill inte ha med alla hemska detaljer. Alltför många spelfilmer idag innehåller brutala våldtäktsscener, och det vill hon inte vara en del av.
– Våldtäkt är inte underhållning. Som filmare får man ta ett ansvar, säger Ewa Cederstam.

Att visa en våldtäkt på film gör inget bättre – det man behöver visa är konsekvenserna av våldtäkten, för kvinnan och alla i hennes närhet, anser hon.
Därför filmar hon sin man, som berättar hur arg han är på våldtäktsmannen för att han gjorde Ewa rädd för viss sexuell beröring. Hon filmar sin mamma som gråter för att hon inte kunde hjälpa, inte kunde skydda.

Det råd hon vill ge till anhöriga är att prata och fråga.
– Jag hade gärna fått frågan ”är det något du behöver” och ”vad var det värsta för dig”.
Lika viktigt är det att orka lyssna:
– Det är tungt, för när det väl kommer går det inte att stoppa. Det är inte så att det går att avsätta en lunchpaus, det kanske pågår ett år, säger Ewa.

Ewa Cederstam hoppas att många
män kommer att vilja se hennes film. Det finns så många män som på olika sätt lever med konsekvenserna av en våldtäkt, som hennes egen man.
– Man får ofta höra att våldtäkter är ett kvinnoproblem, men jag tycker att det är ett mansproblem. Kvinnor får gråta, men vad finns det för utrymme för män i sorg, män i själslig nöd? Männen borde börja prata lite mer, säger Ewa Cederstam.

Filmen har flera scener som är
känslosamma och tunga att se, särskilt polisförhöret. Men det är ingen tung film rakt igenom. Samtalen med föräldrarna är öppna och lugna. När hon frågar sin mamma varför hon inte var med på rättegången är det inte en anklagelse. Bara en nyfiken undran: Minns du hur det kom sig?
Ewa Cederstam blandar också in helt vardagliga scener och lite humor. Hon vill absolut inte skrämmas, det vore hemskt om filmen fick någon att låsa in sina döttrar. Snarare vill hon att vi ska ta hand om varandra – och om samhället.
– Vi får det samhälle vi förtjänar. Vi är alla samhället och det vi inte tar hand om kommer ut nån annanstans.

ID: Ewa Cederstam

Yrke: Filmfotograf, regissör och producent. Ålder: 44 år. Bor: Stockholm. Familj: Maken Peter Magnusson och en son. Bakgrund: Ewa Cederstam har filmat mer än 40 filmer, bland annat dokumentären ”Armbryterskan från Ensamheten”. ”Våga minnas” är den första långfilm hon gjort som regissör.

Fakta. ”Våga minnas”

Filmen ”Våga minnas” har premiär 9 mars och visas på Folkets Bio över hela landet, och på mindre orter i nykterhetsrörelsens lokaler Våra Gårdar, där Ewa Cederstam ska möta publiken. Filmen kommer också att visas på teve.

Se filmen!

KA:s läsare får gå två för priset av en på "Våga minnas!". Säg bara Kommunalarbetaren i kassan när du köper biljetter. Gäller till och med 31/3 på Zita Stockholm, Hagabion Göteborg, Spegeln Malmö, Kino Lund, Elektra Västerås, Folkets Bio Umeå och Fyrisbiografen Uppsala.