Varför behövs ett möte för unga bussförare?

– Det är väldigt få ungdomar som söker sig till branschen och vi vill ta reda på vilka frågor vi ska driva för att bidra till att fler söker sig till yrket. Utvecklingen är väldigt oroväckande. Andelen bussförare under 30 har minskat väsentligt från 10 procent år 2000 till att nu vara nere på sex procent.  Andelen som är över 60 år har samtidigt ökat från fem procent till 20 procent. Det är alltså väldigt många som kommer gå i pension, så där har vi ett gemensamt intresse med arbetsgivarna. Av de 4000 som idag studerar på fordonsprogrammet, är det bara 15 elever som valt att bli bussförare. Något galet är det.

Varför vill så få unga köra buss?

– Det är det vi pratat om idag. Och det som kommer fram är att man vill ha trygga anställningar och bättre arbetstider. Kunna kombinera sitt privatliv med yrkeslivet. Idag har vi väldigt många visstidsanställningar och scheman som gör att man inte kan ha ett familjeliv.

Om det redan är brist på bussförare, varför är det så svårt att få arbetsgivarna att förbättra villkoren?

– I vissa frågor är vi överens. Men i vissa bitar gör vi helt olika tolkningar. Till exempel övertagandet av personal. Det är en viktig del av anställningstryggheten. Men för arbetsgivaren är det en ickefråga. Men fråga en bussförare som provanställs efter att ha kört 20 år på samma linje, det är inget roligt.

Varför har de unga du träffat ändå valt yrket?

– De är väldigt stolta över att vara bussförare. För några år sedan gjorde vi en film där vi intervjuade medlemmar och där beskriver de också känslan av ansvaret att ratta ett så stort fordon. Ansvaret för passagerarna och hur deras agerande i trafiken påverkar andra. Vilket viktigt yrke de har. Politikerna uppmuntrar också att fler ska åka kollektivt och de ser att det är ett yrke som har en positiv framtid. Vi behöver bara skruva i de bitar som genom åren försämrats. Vad upphandlingarna har lett till inte minst.

Hur många var med i dag?

– Det var 26 stycken unga förare, medlemmar från hela landet. Vi kommer ha två konferenser till framöver, en för visstidsanställda/behovsanställda och en för kvinnor inom trafikbranschen.

Hur går ni vidare nu?

– Vi ska sammanställa vad som kommer upp här och driva det i avtalsrörelsen. Vi som fack behöver också bättra oss på att vara mer synliga på arbetsplatserna, på att sköta de arbetsplatsnära frågorna. I de fall där vi saknar arbetsplatsombud är det ett stort problem. Vi har våra regionala fackliga ombud som måste komma utifrån, men det fungerar inte lika bra. Att rekrytera nya arbetsplatsombud är en viktig uppgift och vi har fått tre nya idag så det är kul.