Utredningen, som leds av professor Niklas Bruun, föreslår att den, från 1 september, nya statliga Upphandlingsmyndigheten (läs mer om den här) ska slå fast i vilka branscher där krav om kollektivavtalsliknande villkor måste ställas av den som upphandlar.

Niklas Bruun nämner tre exempel på sådana branscher där detta kan bli aktuellt, inom städ-, taxi- och byggbranschen. Men om Upphandlingsmyndigheten så bedömer kan den i föreskrifter ställa krav om villkor enligt kollektivavtal också i andra branscher. (Det anses inte tillåtet att kräva kollektivavtal, men enligt EU–rätten går det att kräva villkor enligt kollektivavtal.)

Föreskrifterna ska slå fast minimivillkoren enligt EU:s utstationeringsdirektiv och den svenska lagen Lex Laval, när det gäller lön, semester och arbetstid.

Dessa krav ska gälla kontraktsvillkor för entreprenören och alla underentreprenörer som denne anlitar för att utföra uppdraget enligt upphandlingen.

Utöver dessa krav får kommunerna och andra offentliga myndigheter som upphandlar ställa andra krav om villkor enligt kollektivavtal, om det är rimligt utifrån vad som ska upphandlas. Sådana villkor kan till exempel gälla annan ledighet än semester, försäkringar och andra villkor för arbetet.

Bland experterna i utredningen finns Sofie Rehnström, Kommunals jurist Oskar Taxén och TCO:s samhällspolitiske chef Samuel Engblom.

De är eniga i sin kritik av utredningen, samtidigt som de tycker att förslagen trots allt är bättre än det som gäller i dag.

– Nu är det är helt frivilligt i alla lägen för dem som upphandlar att ställa krav om villkor enligt kollektivavtal. Det blir ett ideologiskt val, säger Sofie Rehnström.

Oskar Taxén är kritisk till att utredningen föreslår att det bara blir obligatoriskt att kräva vissa villkor enligt kollektivavtal i branscher där Upphandlingsmyndigheten anser att det behövs.

– Vi fackliga experter i utredningen anser att det borde vara obligatoriskt att kräva villkor enligt kollektivavtal i alla branscher. Och att krav då kan ställas på alla villkor i kollektivavtalet som reglerar vad som gäller för arbetet, säger han.

Samuel Engblom menar att utredningens förslag missar risken för social dumping för tjänstemän vid upphandling.

– Vi har exempel på sämre villkor för tjänstepension för tjänstemän efter en upphandling, säger han och tillägger att detta inte bara förekommer inom städ–, taxi– och byggbranschen.

Civilminister Ardalan Shekarabi har tidigare lovat att verka för att det ska bli lagligt i Sverige att vid upphandling kräva villkor enligt kollektivavtal (läs mer här).

Men de föreslagna föreskrifterna rör enbart krav om minimilön, semester och arbetstid. Det beror på EU:s utstationeringsdirektiv och den svenska lagen Lex Laval. Enligt dessa får inga andra krav ställas för utstationerad arbetskraft, det vill säga arbetskraft inom EU som tillfälligt arbetar i ett annat land.

– Det visar hur tokigt utstationeringsdirektivet och Lex Laval fungerar, säger Sofie Rehnström.

Om kommunerna ställer andra krav, måste undantag göras för utstationerad arbetskraft.

– Det är alltså fullt möjligt att kräva försäkringar och tjänstepension enligt kollektivavtal när det gäller svenska entreprenörer. Men detta går inte för utländska företag. Då går det bara att kräva minimilön, arbetstid och semester enligt kollektivavtal, säger Sofie Rehnström.

Hon är också kritisk till att Upphandlingsmyndigheten ska utfärda föreskrifter om när krav enligt kollektivavtal får ställas.

– Det är ett sätt att bakvägen införa allmängiltigförklaring i Sverige. Vi försvarar den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det borde vara ett allmänt krav att villkor enligt kollektivavtal måste ställas, men att det är fack och arbetsgivare som ska bestämma innehållet i dessa villkor. Vi behöver inte föreskrifter till det, säger hon.

Utredningen fortsätter nu att pröva möjligheten för Sverige att anta ILO 94, FN–organet ILO:s konvention som slår fast att upphandlande myndigheter ska ställa krav om löner och andra villkor enligt lag eller kollektivavtal på orten.

Det uppdraget ska redovisas senast sista mars 2016.