Hon var timanställd fram till årsskiftet, nu har hon fått ett vikariat och får förlängt ett halvår i taget. Vad som händer till sommaren vet hon inte. Eftersom hon saknar barnsköt­arutbildning kan hon inte bli anställd, enligt skolledningen.

I korridoren utanför klassrummet, där den pojke som hon är anställd för brukar tillbringa dagarna, flockas några barn runt varandras mobiler, ett par pappershanddukar från toaletten har letat sig ut i korridoren. Patricia försöker städa undan dem med foten.

Enligt statistik från Sveriges Kommuner och Landsting ökar andelen timavlönade elevassistenter varje år. 2013 var nästan 15 procent av landets kommunalt anställda elevassistenter timavlönade. För tio år sen var det cirka 10 procent. De siffrorna ger inte hela sanningen men visar en tendens till ökad ovilja att tillsvidareanställa elevassistenter.

För Patricia Andersson innebär det här en ständig stress.

– Jag kan inte ta lån. Jag kan knappt skaffa bostad och det går inte att boka några längre resor. Jag vet ju inte om jag har nåt jobb framöver.

Orsaken till att visstidsanställningarna ökar bland elevassistenter kan vara flera.

Kommunals ombudsman Tom Jansson, som håller på med skolfrågor, nämner två tänkbara skäl. Det ena är att skolorna i allt större utsträckning vill ha akademiskt utbildad personal. Det andra är att en elevassistent ofta följer ett visst barn.

Om skolans argumentation vad gäller Patricia Anderssons avsaknad av utbildning, säger han:

– Om man inte duger som tillsvidareanställd borde man inte duga som visstidsanställd heller.

Skolverket vet inte varför visstidsanställningarna ökar och skulle också hellre se motsatsen.

– Det vi tycker från Skolverkets sida är att det är viktigt för de här eleverna, som har funktionsnedsättningar, med en kontinuitet. Det handlar om trygghet, säger Paula Hallberg, undervisningsråd på Skolverket.

Siffrorna från SKL visar också att det faktiskt blivit något fler elevassistenter per elev i grundskolan, om man räknar på årsarbetare. 2004 var det 0,10 elevassistenter per elev. 2013 hade den siffran ökat till 0,15.

Och alla är inte visstidsanställda.

I Hallstahammar är Britt Inger Hedvall inne på det 30:e året som elevassistent. Hon kom in i yrket på grund av omständigheterna. Nedskärningar på Cementgjuteriet i Kolbäck gjorde att hon började i skolan, i den tidens arbetsmarknadsåtgärd, beredskapsjobb. Två år senare, 1988, fick hon fast jobb. Hon ångrar inte karriärbytet.

– Det här jobbet ger mig så mycket tillbaka, säger hon samtidigt som hon hjälper en av sina ”killar”, Elias, med en engelskauppgift.

Hon skuggar Elias i klassrummet och i det avskilda studierummet bredvid. Nyss bestämde hon att han och en annan kille, Anton, som också har elevassistent, efter 15 minuter på engelskalektionen behövde gå in och sätta sig rummet bredvid.

– Jag kände hur de höll på att tröttna, det gäller att försöka vara steget före hela tiden.

Britt Inger Hedvall pekar på en skylt på väggen, där hennes motto står: ”Ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid.”

Hon är tillsvidareanställd men vittnar om den osäkerhet som är inbyggd i jobbet. En av hennes elever, Wilhelm, börjar sexan i höst. Och Britt Inger vet ännu inte om hon ska fortsätta följa med honom. I så fall innebär det en annan skola.

– Behövs det hjälp på andra skolor så flyttar de på oss, säger Britt Inger Hedvall.