”Förändringen blev inte så stor”

– Den enda skillnaden är väl egentligen att kommunen hade ett kontor här i byn. Nu sitter chefen i Malmö, säger hon.
Skånekommunen Staffanstorp genomförde, som första kommun i landet, en utförsäljning av den kommunala personliga assistansen redan 2008.

När Marie Falkenstridh blickar ut genom det stora vardagsrumsfönstret hemma hos brukaren Yvonne Nilsson, utanför Staffanstorp, kan hon se ända till Klågerup. Men inte i dag, när dimman brer ut sig över den skånska slätten.

Att skillnaden inte blev så stor med privatiseringen har att göra med att Marie Falkenstridh aldrig jobbar natt. Därmed slapp hon gå miste om tusenlappar för jourtjänstgöringen vid övergången. Hon jobbar måndag-fredag 7.30-15.30.

Övrig tid sköter maken Gunnar om sin hustru. Han är också anställd som personlig assistent åt Yvonne, som har svår MS sen många år tillbaka. Han sitter med när vi besöker Marie en dag på ”jobbet”.

– Vi har faktiskt inte heller märkt någon skillnad, men jag har alltid varit lite negativ till det här med det privata, säger Gunnar Nilsson som själv i sitt yrkesliv varit kommunanställd lastbilschaufför.

Trots att de inte märkt så stor skillnad vänder sig båda mot principen att det inte längre går att välja kommunen som utförare.

– På ett sätt hade det känts tryggare att vara kommunalt anställd, säger Marie Falkenstridh.

Varför?

– Jo, men kommunen är en så mycket större arbetsgivare.

Det fusk och fiffel som på senare år avslöjats inom assistansbranschen är ett annat skäl till Gunnar Nilssons tveksamhet inför de privata alternativen.

– Det finns pengar att tjäna, det är därför företagen växer upp som svampar ur jorden, säger han.

I mitten av rummet sitter den före detta undersköterskan Yvonne Nilsson, henne det handlar om, väl förankrad i en höj- och sänkbar läderfåtölj, på soffbordet ligger en dvd med Morden i Sandhamn. Bokhyllan i andra delen av rummet är välfylld med allehanda andra deckare och annan litteratur.

Yvonne Nilssons tal har blivit försämrat av sjukdomen. Men Marie tycks förstå vartenda ord. När Marie nyligen skulle förhandla om sin lön, slutade det hela med att hon bestämde sig för att byta arbetsgivare, och Nilssons följer med till det nya företaget.

Innan det blev klart fanns en oro hos Yvonne att hon skulle mista sin personliga assistent.

Men slutet gott, allting gott. Och på keramikbonaden ovanför Yvonnes fåtölj står det mycket riktigt. ”Det bästa vi har är varandra”.

– Jag trivs, vi trivs med varandra. Vi är som ett gammalt gift par, Yvonne och jag, säger Marie Falkenstridh.

– Men det är jag som är gift med henne, skjuter Gunnar Nilsson snabbt in.