Det blir allt vanligare att förskolorna arbetar med storarbetslag, där de vanliga avdelningarna är upplösta. Istället delas barnen in i smågrupper under dagen. I en ny studie som presenteras i boken ”Barngruppers storlek i förskolan –konsekvenser för utveckling och kvalitet” lyfts flera problem med den nya trenden. I studien har Pia Williams tillsammans med kollegorna Sonja Sheridan och Ingrid Pramling Samuelsson studerat hur olika barngruppsstorlekar påverkar barnens möjlighet till lek, lärande och välmående.

– Självklart kan storarbetslagen fungera jättebra om barnen verkligen är indelade i smågrupper under hela dagen. Men det vi kan se i vår undersökning är att det ofta bara sker några timmar om dagen. Och för små barn finns det en smärtgräns för hur många relationer som de kan relatera till och mår bra av. 

En annan negativ aspekt som Pia Williams pekar på är att storarbetslagen kräver mycket organisation.

–För att verksamheten ska fungera måste personalen ägna mycket tid åt att informera varandra om vad som hänt i de olika barngrupperna under dagen.

Varför tror du att storarbetslag har blivit en trend inom svensk förskola?

–Jag tror att det många gånger handlar om ekonomi. Och att det är mer flexibelt när någon i arbetslaget blir sjuk. Men vi menar att det som kan ses som fördelar oftast handlar om ett vuxenperspektiv. Och när verksamheten inte utgår från barns perspektiv och barns bästa är det dags att tänka om.