Över hälften av svenskarna jobbar i dag ideellt på något sätt. Utöver det är det ungefär en fjärdedel som tidigare gjort det – alltså är det tre fjärdedelar som har erfarenhet av ideellt arbete.

Den största uppdragsgivaren för frivilligarbete är idrottsorganisationerna. Där finns alla som tränar sina egna och andras barn i olika sporter, fixar träningsläger, bakar och säljer fika på matcherna, uppdaterar klubbens hemsida eller sitter i styrelsen.

Den näst största är de sociala organisationerna. Det är de som bland annat hjälper fattiga i Sverige och andra länder. Här ingår också föreningar som jobbar mot alkohol och droger.

På tredje plats kommer föreningar som har med boende att göra, som hyresgästföreningar och bostadsrättsföreningar – kanske inte så konstigt eftersom de flesta bor någonstans.

 

LÄS OCKSÅ: Jessica ser till att alla får klappar

 

Vad är det då som driver människor att ge av sin tid och kraft, utan att få någon ersättning? Det har undersökts bland annat i studien ”Folk i rörelse” från Ersta Sköndal Högskola, som ställt frågan i enkäter  flera gånger under åren 1992-2014. Det visar sig oftast vara en kombination av olika skäl – både själviska och osjälviska. Till exempel:

Man tycker att det är roligt, får lära sig nya saker och träffa andra som har samma intresse som man själv. 

Några ser det som en hjälp i karriären – det ger kontakter och ser bra ut i ett CV. 

Och självklart har många en genuin önskan att hjälpa andra och bidra till ett bättre samhälle.

Men det är inte med självklarhet så att de som jobbar ideellt är de som bryr sig mest. Det vanligaste skälet till att man börjar är helt enkelt att någon frågar – 39 procent av de aktiva uppger det som skäl till att de engagerade sig.

Och för att få frågan måste man förstås finnas i vissa sammanhang. Har man idrottande barn får man frågan om man kan bli ledare. Bor man i bostadsrätt behövs man i styrelsen. På jobbet kanske en arbetskamrat ber om hjälp med sin förening.

Det här betyder att många som till exempel saknar jobb, bor i andra hand och inte har så mycket släkt och vänner aldrig blir tillfrågade. 

 

LÄS OCKSÅ: Åsa räddar liv – dubbelt upp

 

På det sättet skapas två grupper: En grupp väldigt aktiva mitt-i-livet-människor som inte får tid-en att räcka, och en grupp som har tid men sällan får chansen. Den gruppen skulle också ofta ha nytta av de kontakter som ideellt arbete ger.

Det finns förstås även andra skäl att inte jobba ideellt. Till exempel kan man vara emot en utveckling där samhället lägger över arbetsuppgifter och ansvar på frivilliga krafter för att det blir billigare så. 18 procent instämde med påståendet att ”frivilligt arbete är ett hot mot avlönat arbete och används för att göra nedskärningar i samhällets utgifter”.  

Frivilligarbete

53 procent av alla svenskar gör något ideellt arbete. Vi jobbar ideellt 600 000 miljoner timmar om året. Det motsvarar ungefär 350 000 heltidsjobb.
Värdet av tjänsterna är 150 miljarder per år.
15 timmar per månad. Så mycket lägger aktiva i genomsnitt på ideellt arbete.
Kvinnor jobbar mer i sociala organisationer, som humanitärt bistånd, nykterhet, kyrkan. Män finns mer i föreningar inom fritid, idrott och jakt.