24 år efter att den gavs ut, har Klas Östergrens klassiska romandebut till sist hamnat på vita duken. Och vem vore mer lämpad att få uppdraget än ”70-talsexperten” Mikael Marcimain (Call Girl och Upp till Kamp m fl)?

Men detta kan inte ha varit lätt. Historien om bröderna Morgan och författaren Klas och deras leverne i Stockholm på 70-talet är en rätt svårfångad historia med dess olika tidslager och avstickare kring vapenaffärer och agentliv.

Boken, som kallades en generationsroman på sin tid, skildrar ett Stockholm, med möjligheter och farligheter.

Och Marcimain är som vanligt noga med detaljerna, ska det vara Konsumkassar ska det vara äkta Konsumkassar, som de såg ut då.

Filmen inleds i ett svindlande tempo, och snart är den unge och lite naive Klas indragen i ett makt- och kärleksspel, där bröderna Morgan är huvudpersonerna. Samtidigt ska han försöka fullfölja sitt uppdrag från förlaget att uppdatera Strindbergs ”Röda rummet”.

Tyvärr sackar filmen rejält i mitten och berättas omständligt. Östergren har själv skrivit manus och är förstås sin roman trogen. Kanske hade filmen tjänat på en annan manusförfattare, som mer kunde ha frigjort sig från boken. Filmen kan nog uppfattas som rörig för den som inte läst ”Gentlemen”.

Dencik och Ruth Vega Fernandez är förstås strålande som berättelsens kärlekspar. Andra figurer drar åt karikatyrhållet, som till exempel Leo Morgans kompis Verner, som sitter supandes i Bajentröja och pratar med den rätta söderslangen.

Men som helhet är det underhållning på hög nivå, och regissören fångar bokens stämning fantastiskt. Dock inte det mästerverk jag någonstans hade väntat mig.

Gentlemen kommer så småningom som tv-serie, där uppföljaren Gangster har fogats till berättelsen. Föreställer mig att materialet passar bättre för tv.