Dagen innan jag skriver det här föll första snön över Stockholm. Som vanligt tänkte jag på Lorelai Gilmore och hur hon ser snön som en magisk present till just henne.

Så är det med fiktiva karaktärer som känns nästan som vänner, de finns i ens medvetande. Snart får alla vi ”Gilmore Girls”-fans en riktigt fin vinterpresent. I slutet på ­november väcker Netflix liv i ”Gilmore Girls” med fyra 1,5-timmeslånga avsnitt.

Den sju säsonger långa tv-serien om den unga mamman Lorelai och hennes tonårsdotter Rory på amerikanska östkusten sändes i början på 2000-talet, men vi är många som aldrig har slutat titta. De senaste tio åren har ”Gilmore Girls” funnits som en ständig följeslagare i mitt liv, en värld att kliva in i som alltid är varm och trygg.

Vi får följa Lorelai och Rory från att Rory är 16 år och kommer in på privatskola, tills att hon gått ut Yale och får sitt första journalistjobb. Däremellan är det klass, kärlek, familjeproblem, vänskap, litteratur och ­karriär med både allvar, humor och oerhört smart dialog.

Vissa tycker att det händer för lite, men styrkan ligger i att intrigen inte har bråttom. Man får lära känna karaktärerna, vara med genom glädje och sorg. I centrum står kvinnor och en genuint bra mor-­dotter-relation. Vissa fnyser och kallar det kvinnoteve – jag kan inte tänka mig något bättre.

PS: Enligt trailern som har släppts är Lorelai och Luke fortfarande tillsammans, och alla tre av Rorys ex dyker upp i någon form. Själv har jag alltid velat att hon ska välja Logan till sist. Alla sju säsonger finns på Netflix.