På 1980-talet var hon konstnärernas och gayvärldens androgyna favorit. Fiennes har följt legendaren i tolv år och dokumentären ger en fragmentarisk bild av 70-åringen från Jamaica. Den är byggd av okommenterade scener utan att vi vet var eller när de utspelar sig. Det är fascinerande men rörigt. Konsertscener blandas med resor i släktens spår, inspelningar, aggressivt festande och tankar om barndomens misshandel. Ett enda vet jag efteråt – Grace Jones är en ikon.