Vad är en bondekompis?

– Det är inom LRF (Lantbrukarnas riksförbund), vi är några stycken som kallas bondekompis och det är lite som Bris. Det kan vara lantbrukare, djurskötare eller någon annan inom lantbruk som har det jobbigt och vill ha någon att prata med, ofta är de anonyma. De ringer och jag lyssnar. Jag är ingen psykolog, jag är djurskötare, jag bara lyssnar eller tipsar om andra som de kan prata med.

Varför behöver bönder en ”kompis”?

– Det är svårt för bönder att be om hjälp, oftast jobbar de själva eller har en djurskötare. De har ofta ingen att prata med. Oftast gäller samtalen att de har det svårt med ekonomin och då blir det jobbigt inom familjen.

– Också djurskötare kan ringa. Man kommer nära när man jobbar hos en bonde, man är ju hemma hos dem. Och man jobbar ofta själv. Det är inte alltid jättelätt att vara anställd hos en bonde, det är ganska utsatt. Det är inte som den idyll man ser i ”Bonde söker fru”. Man kan få höra att det saknas pengar varje månad när man ska få sin lön.

Varför blev du bondekompis?

– Jag har varit engagerad i LRF länge och jag har jobbat som djurskötare i 27 år så man vet hur det funkar. De frågade om jag ville bli det, det är åtta år sedan nu. Det är ett ideellt uppdrag.

LRF är väl främst böndernas organisation, varför är du som djurskötare engagerad?

– Ja, det har jag också funderat på, det är väl att jag är uppvuxen på gård och jag hade kor med min före detta sambo så man kommer in i det. Det handlar om våra arbeten.

Hur ser arbetsdagarna ut och när tar du samtalen?

– Jag jobbar från tjugo över fem till halv tio, sedan halv tre till halv sju, det är lite olika, jag jobbar med kor. Samtalen kan komma när som helst, det är inga telefontider. Det kommer inte så många samtal.