Vad har du kommit fram till?

– Dels att det finns samband mellan samvetsstress och utbrändhet. De som rapporterar höga nivåer av samvetsstress rapporterar också högre nivåer av utbrändhet, i form av emotionell utmattning och cynism. De uppfattar också mer sitt samvete som en börda och rapporterar att de har mindre stöd från sina chefer.

Du har också sett att olika typer av riktlinjer bidrar till samvetsstress?

– Ja, det som är nytt och som inte finns beskrivet tidigare är att det kan generera dåligt samvete att jobba i enlighet med olika riktlinjer. De förväntas ju jobba med riktlinjer och exempelvis sitta och dokumentera. Men de tyckte många gånger att det aldrig användes i praktiken och att det enda det innebar var att de fick mindre tid till att vårda de boende. Och då fick de dåligt samvete.

Varför har vårdpersonal samvetsstress?

– Framför allt handlar det om det mänskliga mötet. Man känner att man inte kan ge den vård man vill ge eller som man känner att det är ens plikt att ge.

Men då handlar det om att man upplever att det är för lite resurser?

– Absolut, det kan vara en av flera förklaringar. I min fjärde artikel som handlar om att arbeta i en organisation under tider av nedskärningar och omorganiseringar, där blir det tydligt att de inte tyckte att de hade tillräckligt med resurser för att kunna ge en god omvårdnad alla gånger, och det genererade dåligt samvete.

Hur kan samvetsstressen minska?

– Det är viktigt att vårdpersonal har möjlighet att kunna följa och uttrycka sitt samvete i arbetet. Ett sätt att göra det kan vara att få möjligheter att tillsammans få reflektera över etiskt svåra situationer. En annan sak som är tydligt är att det blir viktigt med ledare som finns tillgängliga och kan hjälpa vårdpersonalen att prioritera. Det viktiga är att det ges förutsättningar att kunna ge en god omvårdnad.