Här är ingen brist på män i vården

Alkolåset ger klartecken. Klockan är 16.55, vårdbiträdet Mike Pettersson får starta hemtjänstbilen och köra från Eriksdals Äldrecenter i kommundelen Holmsund, knappt två mil söder om Umeå. Nyss stod han där inne och del­ade nycklar och pärmar med kollegorna.

Det är stjärnklart, minus 13 och ovanligt lite snö för att vara vinter. Holmsund är ett vidsträckt samhälle längs järnvägen. Mörkret döljer resterna av sågverken, det sista lades ned i höstas. 

Redan efter kvällens första besök ringer larmtelefonen. När samtalet är slut ringer den igen.

Förutom de två larm händer det inget oförutsett den här kvällen. Här upplever inte hemtjänsten alls samma stress som kollegorna i centrala Umeå. Här händer det sällan att de äldre blir utan den insats de är beviljade. I stan händer det dagligen eller någon gång varje vecka (se länk). Ändå är tempot på kvällsturerna i Holmsund högre än det på dag­arna.

– På dagen kan man vattna blommor och ge lite guldkant, på kvällarna handlar det ganska precis om det de är bevilj­ade, ska man ta av stödstrumpor går det fort. Men det är viktigt att man sätter sig och pratar så att de känner att det är deras stund, säger Jenny Sandow, vårdbiträde.

I hela landet är cirka 10 procent av dem som arbetar i äldreomsorgen män, i Holmsund är 34 procent män (13 män och 25 kvinnor).

– Det gör att vi löser jättemycket problem för att vi tänker lite olika, säger Jenny Sandow.

Hon berättar också att många äldre tycker det är roligt att det kommer en man från hemtjänsten. Men det finns äldre kvinnor som inte vill ha hjälp av män när de ska duscha. Därför kan Jenny Sandow få duscha flera kvinnor samma dag. Hon tar det med ro, och för att jobbet inte ska bli för tungt har hon försökt påverka så att de flesta har handtag och bra stolar i duscharna.

– Har man två tre duschar kan det bli varmt och svettigt. Då kan man behöva ta en dusch själv, säger Jenny Sandow.

Är du kvinna får du ta emot skit i jobbet. Det är det värsta med könsrollerna.

Fredrik Jonsson är undersköt­erska och Stefan Hansson är vårdbiträde, båda har hunnit arbeta med annat innan de började i hemtjänsten. Båda reagerar på de värderingar de möter i jobbet.

– Kvinnor får räkna med att ta ett nyp, det ligger i yrkesrollen. Är du kvinna får du ta emot skit i jobbet. Det är det värsta med könsrollerna, säger Stefan Hansson.

Så berättar han om hur han kan gå emellan om en äldre man närmar sig någon av hans yngre kvinnliga kollegor.

– Tjejerna här är inte hemtjänstens callgirls, säger Stefan Hansson.

Både han och Fredrik Jonsson tar gärna ”gubbarna som inte kan hålla fingrarna i styr” så att tjejerna i gruppen ska slippa.
Jenny Sandow tycker att det är skönt att de kan gå till en del  brukare. Men samtidigt säger hon att vissa brukare kan vara ett problem för fyra av fem kvinnor. Själv försöker hon sätta gränser och säga ifrån på ett fint sätt:

– Det finns de som vill kramas, då kan jag säga att jag inte vill, att jag bara kramar min man. Sedan pratar man om något annat och de blir glada. När jag ska gå kan vi ta i hand och säga tack för i dag. Då har vi båda visat respekt.

Även om männen tror att de får byta fler glödlampor tycker inte Jenny Sandow att det är någon skillnad på arbetsuppgifterna.

– Kanske var det så de första åren jag jobbade. Om jag sa att det kommer en man imorgon så kunde de säga att då blir det fil till middag och jag fick övertyga dem om att männen kunde laga mat. Men det upplever jag inte nu. Men man får inte glömma att männen i deras generation inte kunde laga mat, säger Jenny Sandow.

Mike Pettersson tycker att det är illa att kvinnodominerade yrken generellt har sämre status. Han gillar inte traditionella könsroller, och kan inte se att vården skulle vara ett yrke som är mer lämpat för kvinnor. Därför tycker han att det är bra om det blir fler män i yrket. Utbildning tror han kan höja yrkets status.

– Egentligen borde vi vara undersköterskor, det blir mer ansvar på oss med alla nedskärningar i vården. Man behöver både vara människokännare och ha sjukvårdskompetens, säger Mike Pettersson.

Han har just parkerat utanför ett flerfamiljshus och letar efter nyckeln på den jättestora knippan innan han ringer på.

– Hallå, det är Michael från hemtjänsten, jag jobbar kväll.

Det är inte ofta som han har kvällen, och när han har det är det inte samma brukare som vanligt. Ändå är han känd av alla. Ulla-Marie Johansson är hurven (ruggig red:s anmärking) i kväll. Kaminen är framdragen till tv:n där hon sitter. Mike undrar om han ska göra en smörgås till medicinen, men hon tackar nej.

Genom fönstret lyser pappersbruket i Obbola upp kvällshimlen. Röken från de höga skorstenarna bolmar vit i mörkret. Mike ger ögondroppar och undrar om fiskarna i akvariet fått mat. Och det har de, han önskar trevlig kväll innan han låser.