Här bestämmer de utan chef

Det är frukostdags på Kärrhöksgatans gruppbostad i Jönköping och de boende kommer och äter i omgångar. Alla ska ha olika. Marcus Ljungqvist och Elisabeth Elm gör i ordning ägg och skojar med varandra och de boende.

– Det där är vår sopchef, säger Marcus Ljungqvist när en av de boende efter frukosten knyter ihop soppåsen och går och slänger den.

Det är en vanlig morgon på en ovanlig arbetsplats. Sedan fyra år tillbaka finns det ingen enhetschef.

Personalen driver verksamheten själva som en så kallad intraprenad. Det innebär att de ansvarar för allt från ekonomi till schemaläggning. Pengar för en fjärdedels enhetschef är avsatta och de har rätt att lägga en viss del av arbetstiden på chefssysslor.

Ansvarsområdena är uppdelade mellan flera personer och beslut fattas på arbetsplatsträffarna som hålls var tredje vecka.

– Det funkar bra, det är på både gott och ont kan jag tycka. Det är många starka viljor och ibland kan man känna att det hade varit skönt med någon som bestämde, säger Marcus Ljungqvist.

Omvandlingen till att bli en intraprenad skedde inte över en natt. För ett antal år sedan hade de en chef som delegerade mycket ansvar till personalen, och sedan följde flera år där chefer kom och gick. I perioder var de utan chef också.

Så när kommunen gick ut med ett erbjudande till alla verksamheter om att starta intraprenad nappade gruppbostaden på Kärrhöksgatan och sökte.

I dag är det dags för arbetsplatsträff, så klockan nio är alla sju anställda på plats och frallor och kanelbullar dukas fram. Kollegerna är samkörda och retas skämtsamt med varandra.

Men samspelet med övriga enhetschefer skulle kunna fungera bättre.

Det har exempelvis varit svårt att få all nödvändig information, eftersom gruppbostaden i perioder inte har deltagit i möten med övriga enhetschefer.

– Vi jobbar på att få det att fungera, säger Ulrika Andersson, som är verksamhetsansvarig.

En annan sak som har varit svår att lösa är lönesättning och medarbetarsamtal.

Lönerna har de löst genom att fördela potten jämnt på alla och i stället för medarbetarsamtal har de suttit och pratat hela gruppen tillsammans.

– Men det är ju inte så det ska vara egentligen. Kommunen har inte hittat någon lösning på det och det tycker vi är synd, de har ändå haft fyra år på sig, säger Ulrika.

Under arbetsplatsmötet avhandlas allt från inskolningen av en ny vikarie till fel i lönerapporteringssystemet och fack­­liga frågor. På frågan om de tror att det kan finnas en rädsla från andra chefer att chefstjänsten ska framstå som överflödig, säger de att det säkert kan vara så. Framför allt tror de att det finns en rädsla på andra gruppbostäder för att ta över, men understryker att det går alldeles utmärkt utan traditionell enhetschef.

Större ansvar för verksamheten gör också att personalgruppen blir mer sammansvetsad.

– Vi är en av de gruppbostäder som går med plus. Det borde vara ett större intresse av att utbyta erfarenheter och få värdefulla tips mellan gruppbostäderna kan jag tycka, säger Åsa Lundh.

Personalens tips till dem som vill få mer inflytande över arbetsplatsen då?

– Det hänger nog rätt mycket på chefen. Men det gäller framför allt att personalen är tydlig med sina önskemål, säger Elisabeth Elm.

Men de enas om att det är bra att försöka skaffa sig så mycket insyn som möjligt i ekonomin. Om det kommer sparkrav så kan personalen ha idéer om vad som kan sparas in på i stället för att det ska bestämmas uppifrån.

– Man har mycket lättare att acceptera om något inte går som man vill om man fått vara med och påverka och har insyn. Och arbetet känns mer meningsfullt när man kan vara med och påverka själv, säger Ulrika Andersson.