Helena Georgali och Happy Mgobe.

Nio länder.Utanför fönstret gnistrar det till när solens strålar träffar den isbelagda sjön Gäutan och det snötäckta fjället som tornar upp sig vid ­horisonten. Beläget i Lapplandsfjällen, med knappa 500 invån­are, har Tärnaby framför allt satts på kartan av alpina stjärn­or som Ingemar Stenmark och Anja Pärson. Här finns också alla möjligheter att slipa på skidtalangen. Men det var inte det som lockade grekiska Helena Georgali till Tärnaby, utan löftet om ett jobb som under­sköterska här på Vikbacka äldreboende.

– När jag väl bestämt mig för att flytta ville jag pröva något helt annat och få en kontrast till storstadslivet jag levt hela mitt liv.  Så jag googlade efter fina byar i Sverige, Storbritannien och Australien. Tärnaby råkade bli platsen jag fick jobb på först, säger hon. 

Hon ville bort från Grekland eftersom hon var missnöjd med sin arbetsgivare. I ett land med hög arbetslöshet är man i princip anställd på livstid om man som hon lyckats få en statlig anställning, berättar hon. 

– Jag stod inte ut med tanken på att bli kvar på ett jobb som jag inte riktigt trivdes med fram till pensionen. 

Det var anledning nog för att bryta upp från det trygga och invanda. Men steget, från en intensivvårdsavdelning i miljonstaden Thessaloniki till ett äldreboende i Lapplands inland, är långt. Hon ser sig om i lokalen där de boende samlats för sångstund. När dragspelet tar välbekanta toner trillar tårar ner för någras kinder. Huvuden prydda med erfaret hår gungar i takt med musiken och många sjunger med starkt och tonsäkert. 

– Jag träffade människor i alla åldrar på mitt förra jobb men jag har aldrig jobbat med äldre på det här sättet. Det är väldigt spännande att pröva något nytt.

”Vi lär oss mycket av varandra och blandningen av människor gör det här till en fantastisk arbetsplats.”

Helena är inte ensam om att ha lämn­at hemstaden för orten i norr. Inom äldreomsorgen, som är en av Tärnabys största arbetsgivare, är majoritet­en av de anställda inflyttade. Förutom från olika svenska orter finns här medarbetare från åtta andra länder. 

Happy Patrik Mgobe, som arbetar tillsammans med Helena i dag, kommer ursprungligen från Tanzania men senast från Norge där hon arbetade i tre år på en fiskfabrik. Där träffade hon sin man och när de skulle skaffa barn valde de att bosätta sig på andra sidan gränsen – i Tärnaby. 

– Nu har jag hittat rätt och jag vill gärna utbilda mig till undersköterska, men det tar nästan två timmar att åka till Storuman där utbildningen finns och jag har inte ens körkort, säger hon. 

Just nu studerar hon svenska för invandrare, SFI, en gång i veckan berättar hon och pekar på en röd byggnad på andra sidan lands­vägen där lektionerna hålls. 

– På fabriken räckte det med engelska. Där fanns inga norrmän utan mest rumäner, ­polacker och svenskar. Här är det annorlunda. Jag måste ju kunna prata med dem som bor här, säger hon. 

Hon sätter fingret på en av utmaningarna med att vara inflyttad. Alla har inte kunnat förbereda sig som Helena. Hon började lära sig svenska redan innan hon flyttade hit och pratar därför så gott som flytande svenska redan efter ett år i Tärnaby. 

Men ibland räcker inte språkkunskaperna för henne heller. En del som bor här är samer. Korridor­en som leder till deras rum är smyckad med foto­grafier av renskötsel och föremål typiska för den samiska kulturen. Handfasta redskap som är bra att ta till när minnet sviker. De flesta andra pratar det som undersköterskan Liselotte Nilsson, också hon inflyttad, kallar för bondska. 

–  Som om det inte vore nog att lära sig svenska – här talar många med dialekt också. Jag är fascinerad och imponerad över hur snabbt alla ändå lär sig. Vi lär oss mycket av varandra och blandningen av människor gör det här till en fantastisk arbetsplats, säger hon.  

”En kille i Stockholm ville bli timvikarie hos oss. Det visade sig att han blandat ihop Tärnaby med Täby.”

För äldreomsorgen, som har haft svårt att rekrytera medarbetare, är det tur att så många sökt sig hit utifrån, berättar enhetschefen Johan Karlberg. Förutom löftet om jobb är det fritidsintressen eller kärleken som fört de flesta av dem just hit. När­heten till fjällen – och Norge – placerar Tärnaby mitt i en expansiv region till skillnad från många andra orter i Lapplands inland. 

Johan Karlberg, som också fått ta emot en hel del märkliga jobbansökningar genom åren, har blivit luttrad. 

– En kille i Stockholm ville bli timvikarie hos oss. Det visade sig att han blandat ihop Tärnaby med Täby. Nu ringer jag alltid och kollar så att de som söker verkligen har för avsikt att jobba här. Så när Helenas ansökan trillade in trodde jag först att det var ett skämt. Vilken tur för oss att det inte var det. 

En del av dem som flyttar hit stannar länge – andra betydligt kortare. Frågan är vilken av grupperna Helena tillhör. 

– Jag gillar känslan av att alla känner alla här och det är ju väldigt vackert. Men det är också mörkt och kallt en stor del av året och så mycket nytt att vänja sig vid – som att skotta snö, säger hon och skrattar. 

– Jag sökte lugnet men jag är kanske för mycket storstadstjej ändå. Vi får se – jag tar en dag i taget. 

Personal från nio länder

Äldreomsorgen i Tärnaby sysselsätter 58 personer fördelade på två äldreboenden, Vikbacka och Stefansgården, samt hemtjänsten. 
Nio länder finns representerade bland personalen. Det är Sverige, Norge, Tyskland, Polen, Grekland, Tanzania, Kirgizistan, Thailand och Laos.