Det här anser han inte för att  han tidigare länge jobbat för tjänstemannafacken. Nej, det är ekonomen som talar. Budskapet är annorlunda än den ekonomkör som i årtionden predikat att löneåterhållsamhet är vägen till fler jobb.
I Kommunalarbetaren 12/2009 beskrevs lönepressen i Europa bland annat utifrån en rapport från europeiska utredningsinstitutet ETUI. Allt större del av produktionen har gått till kapitalägares vinster.
– Efter att jag har tjatat på ETUI börjar de fatta att vi faktiskt fått en omfördelning mellan löner och vinster, säger Roland Spånt.
– Vi i Sverige har haft Tyskland som riktmärke. Och Tyskland har haft en enorm löneåterhållsamhet.
Nu tycker han att det är dags att frågan inte bara diskuteras bland utredare utan även bland fackliga företrädare i Europa.
– Jag var ju med på 1980-90-talen, då EU satte som mål att pressa ner löneandelen för att höja vinstandelen. Och det ställde ett allt svagare fack upp på.

I Kommunalarbetaren 13/2009 beskrevs vägen till jobbkrisen i Sverige. Vår tillväxt hade i mycket hängt på att underskottsländer som USA köpt allt mer vad vi och andra överskottsländer producerade. Men det var för lånade pengar, så det slutade med en finanskris, som blev en jobbkris runt om i världen.
– Med en snabbare löneutveckling i Sverige hade vi kanske varit mindre beroende av exportindustrin, exempelvis bilindustrin. Med lite större offentlig sektor hade vi bättre kunnat stå emot krisen, anser Spånt.
Han tror inte på en repris där ny kraftig ekonomisk tillväxt byggs på växande handelsöverskott. Framtidens tillväxt måste i högre grad gå hand i hand med ökad inhemsk konsumtion.
– Det handlar inte bara om Sverige och övriga nordiska länder. Överskott har varit en strategi för stora ekonomier som Tysk­land, Japan och Kina.
Men än så länge ser han inte mycket av förändring vad gäller den saken:
– Man kan läsa i rapporter att Tyskland och Japan vaknar. Men det beror inte främst på ökad inhemsk efterfrågan.
– Men amerikanarna kommer inte i längden att acceptera sitt stora handelsunderskott, inte heller spanjorer eller britter.

Länder som skapar jobb genom växande exportöverskott exporterar sin arbetslöshet till underskottsländerna.
– Jag tror på en bättre balans mellan löner och vinster. En högre löneandel leder till en ökad efterfrågan på den inhemska marknaden.
Om vanliga löntagare får högre löner, får företagen sälja mer i Sverige och den ekonomiska tillväxten blir mindre beroende av ökad export.
Spånt har i sin bok ”Kapitalets revansch – kan löntagarna komma tillbaka?” beskrivit ”lönepolitikens dilemma”:
Lönerna måste vara så höga att försäljningen av varor och tjänster hålls uppe. Samtidigt måste lönerna vara så låga att vinsterna tillåts bli tillräckligt höga för att motivera kapitalägarna att investera.
Är den balansgången möjlig i verkligheten? Om inte, kan det vara orsaken till de regelbundet återkommande kriserna?
– De stora kriserna kommer inte från lönesidan. Regeringar, ekonomer och media stirrar sig ofta blinda på löneavtalen, svarar Spånt.
– Det är inte längre en ­finans­kris utan en jobbkris, och det är fruktansvärda tider som väntar framöver när människor slås ut. Det handlar om en efterfrågan som inte finns där.
Som chefsekonom var han med i den så kallade Edin-gruppen, där ekonomer från fack och arbetsgivare 1995 rekommenderade en nedväxling av svensk löneökningstakt till ”i takt med Europa”. 3,5 procent per år blev riktmärket.
Nu är han självkritisk, eftersom vinstandelen 1994 hade varit historiskt hög:
– Rekommendationen byggde bland annat på att vinstläget då var normaliserat. Det var en fundamental felbedömning, skriver han i sin bok.
Löneökningstakten växlades därefter ner i Sverige. Men på en förbättrad arbetsmarknad ökade lönerna trots allt så mycket att löneandelen växte fram till 2002.
– Sedan kom backlashen.
Edin-gruppens norm kan ha haft betydelse för de växande inkomstklyftorna:
– Underskattning av löneutrymmet kan leda till att grupper som är mer marknadsberoende får relativt högre inkomstökningar. Grupper som är mer beroende av löneavtalen, som Kommunals medlemmar, kan ha halkat efter.

Etablerade nationalekonomer hade ingen aning om att krisen stod för dörren. Likaså var det inför 90-tals-krisen.
Hur mycket kan man lita på ekonomkåren?
– Man ska inte lita på ekonomerna. Men internationellt fanns det ekonomer som varnade för vad som har skett.
– Jag skrev om bubblan på amerikansk fastighetsmarknad och obalanserna i världsekonomin. Men jag kunde inte se att det skulle bli så här stora effekter.
Han menar att den stora majoriteten av ekonomer har en överdriven tro på att om bara marknadsekonomin släpps fri så fixar sig allt. Den ekonomiska debatten i Sverige blir inskränkt.
– Ekonomutbildningen bör förändras så att det blir mer pluralism!

Grafik: Löneandelen minskar - arbetslösheten ökar

EU15 = Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike.
Källa: AMECO EU