Lön är inte allt säger en del, men lön är viktigt. För dem som tjänar minst handlar det förstås om att få ihop till mat och hyra och att klara vardagens övriga utgifter, men lön handlar också om värderingar av människor.

Hur värderar samhället omsorg om människor jämfört med arbete framför dator? Varför har undersköterskor, brandmän och personliga assistenter mindre betalt än tjänstemän som jobbar med personalfrågor, IT eller läkemedel?

För att förstå detta måste vi se de strukturer som finns i samhället och som går långt tillbaka. Historiskt har tjänstemän alltid haft högre löner än arbetare och män värderats högre än kvinnor. Ett tydligt exempel på detta är mejerinäringen. Från början var det kvinnorna som skötte mjölkningen, men när mjölkningen industrialiserades och tekniken blev mer avancerad, sökte sig allt fler män till mejerinäringen.

I samband med detta höjdes statusen för yrkeskåren. Den som vill kan läsa mer om detta i ”Från mejerska till mejerist – en studie av mejeriyrkets maskuliseringsprocess”, av Lena Sommerstad.

Under senare år har arbetarna dessutom halkat efter ännu mer efter den ekonomiska krisen på 1990-talet. En följd av krisen blev nämligen att man för att rädda hem jobb höll igen mer på löneökningar. Det löneutrymme som fanns togs då av tjänstemännen i stället för av arbetarna. Så även om tanken var god, fick den en bitter eftersmak för många som arbetar inom vård och omsorg.

En annan anledning till att arbetarna halkat efter ännu mer kan vara att det i arbetaryrken fortfarande är mer ovanligt än bland tjänstemän att kvinnor kommer in i mer traditionellt manliga yrken, menar Mats Larsson, som är författare till LO-rapporten. Exempelvis är det fortfarande ovanligt med manliga barnskötare och kvinnliga brandmän. 

Ett sätt att förändra detta kan vara att göra en medveten satsning på att höja exempelvis barnskötarnas löner. Det har man gjort inom läraryrket, där många anställda är kvinnor.

Visst är det en utmaning att minska lönegapet mellan arbetare och tjänstemän, men det är inte omöjligt. Om samhället är redo för att värdera omsorg om andra människor lika högt som annat arbete är vi en god bit på väg.