– Det var jättekul! Det kändes jätteskönt att ha klarat det!

Hur var den här toppen jämfört med de tidigare du bestigit? (Danmark, Norge och Sverige)

– Det här var den svåraste för att det var så långt dit. Det var en lång promenad kan jag säga. Typ två mil varje dag, i tre dagar. Jag visste inte att jag kunde gå så långt. Själva toppen var ingenting, det var en stenhög som var lätt att komma upp på.

Fanns det ingen kortare väg?

– Man kan gå från Guolasjávri, det är 8 km i tuff terräng, men vägen är inte utmärkt utan man måste ha gps eller vara duktig på karta och kompass. Det går guidade turer – jag skrev till guiden att jag blir 60 nästa år och har normal kondition. Då skrev han ”ja tyvärr så tror jag inte att du fixar det”. Nähä, tänkte jag, det tror jag att jag gör. Men jag var rädd att inte hänga med i tempot och jag vill inte känna den stressen att jag sinkar någon. Så vi gick den längre, markerade leden.

Berätta om vandringen!

– Jag gick med min granne och kollega Christina. För några år sedan gick jag till Galdhöpiggen med henne.

Vi gick mellan stugor. En stuga har en del som heter ödestuga och en del som är reserveringsstugan. Ödestugan, där får du gå in och sova om det finns plats. Första natten fick vi sova i ödestugan med elva andra. Vi sov på träbritsar, för viktens skulle hade vi tunn sovsäck och inget liggunderlag. De andra nätterna hade vi reserveringsstuga, där fanns madrasser.

 

LÄS OCKSÅ: Målet: Nordens högsta toppar

 

Vandringen var omväxlande. Ofta ganska oländigt, man måste hela tiden titta neråt.

Upp på Halti är det stora stenblock, vissa stenar är lösa. Kliver man fel eller är stenen lös så vrickar man foten. Och om någon går före och rullar ner en sten kan det bli farligt, så man bör hålla avstånd.

”No service” stod det på mobilerna hela tiden. Så man är ganska utsatt om det händer något.

”Jag fick mer ont i ryggen av bilen dit än av att gå två mil.”

Men kroppen klarade det. Jag fick mer ont i ryggen av bilen dit än av att gå två mil.

Och vädret var fantastiskt. Vi hade sol hela tiden – det kom ett par skurar, så att man precis hann dra på sig regnkläderna, sen blev det sol igen.

Ni tog helikopter tillbaka, varför det?

Vi hade såklart orkat gå tillbaka. Men jag klarar inte av att bära mat för så många dagar. Med mat för fyra dagar hade jag tio kilos packning. Det finns inte en chans, jag väger 48 kilo, jag kan inte bära mer.

Du har bara en topp kvar nu, hur ser planen ut?

– Nu ska jag börja planera för Island nästa sommar. Christina ska tänka på saken, men det är två andra som har sagt att de vill följa med.