”Dina brev lägger jag under madrassen” kom 2013 och är en samling av dina och Astrid Lindgrens brev till varandra, främst under dina barn- och tonår. Varför blev det en uppföljning på boken?

– Det blev mycket uppmärksamhet kring den förra boken, det var nytt för mig. Jag var fortfarande städerska och kände att jag var färdig med städjobbet och Borås. Jag låg vaken på morgnarna och då tänkte jag på Astrid som också låg vaken på nätterna och tänkte på folk som har det svårt. Hon sade att ”när jag skriver är jag oåtkomlig för alla sorger”. Så jag började skriva på morgnarna och började vända mig till Astrid i det. Texterna gick från det privata till att jag vände mig till en läsare. När jag flyttade till Mariannelund fick jag en agent, Anna Mellergård, och hon bad att få bli redaktör för boken. Vi satt i Indien i två veckor och redigerade. Sedan skickade jag boken till Karin Nyman, Astrids dotter, som jag har fruktansvärt stor respekt för. Hon skrev tillbaka att hon läst min oerhörda bok. Det var helt fantastiskt.

 

LÄS OCKSÅ: Sara ser skönhet i stället för skam

 

Du skriver självutlämnande om din känslighet, om ditt barn som inte vill träffa dig och om dina städjobb. Vad tror du att Astrid hade skrivit till den medelålders Sara, om hon levat?

– Hon hade fått slippa skriva. Hon fick ju så många brev från många människor, och hon svarade alltid en gång, så jag hade inte begärt något från henne. Men jag tror att hon skulle tycka att det var kul att vår bok har lett till att jag har flyttat till Mariannelund och får guida, till och med på hennes födelsehem i Vimmerby.

Hur har ditt liv förändrats sedan din brevväxling med Astrid Lindgren blev offentlig?

– Det har ju förändrats otroligt. Jag gick med min städmopp på Borås lasarett och jag dansade en del, det var inte synd om mig men inte så spännande. Jag har föreläst väldigt mycket, gjort en turné i Tyskland till och med. Nu har jag fått jobb på det nya museet i Mariannelund, Filmbyn Småland, som är det största i världen om barnfilm. Och jag var jättestolt när jag fick vara krönikör i Kommunalarbetaren. Jag hade aldrig kunnat drömma om att allt det här skulle hända. Jag har köpt hus i Mariannelund och träffat en underbar man. Det känns som att livet blivit ett underverk.