Maja Kristin Nylander
Ann Marie Nilsson-Petersson. Foto: Maja Kristin Nylander

Hon vill skrota bältessängen

|På en psykosavdelning i Mölndal, där skötaren Ann Marie Nilsson-Petersson jobbar, har personalen i stort sett slutat använda bältessäng.
I stället har de andra arbetsmetoder.
– Visionen är att flytta ner bältessängen i källaren.

För sex år sedan, när Anna Odell genomförde sitt konstverk, jobbade Ann Marie på Sahlgrenska. Konstverket diskuterades mycket på arbetsplats­en och det fanns olika åsikter. 

– Man tyckte det var bra att lyfta problemen och hur människor upplever psykvården. Men en del sa att man ska väl inte göra så. Man ska väl inte gå in och spela för det är en väldigt tuff sjukdom.

Ann Marie tror att Anna Odells verk har haft posi­tiva konsekvenser. 

– Hon drog i gång en debatt som var jättebra för helheten, både det positiva och det negativa måste vi lyfta, för då blir det lättare att prata om psykvården. Det ledde till att vi diskuterade och reflekterade.

Men samtidigt säger hon, liksom Ann Heberlein här, att verket kan avskräcka vissa människor från att söka hjälp.

 

LÄS OCKSÅ: Anna Odell satte psykiatrin i fokus

 

I dag jobbar Ann Marie på psykosavdelning 242 på Mölndals sjukhus. På senare år har avdelningen börjat jobba med ett synsätt som går ut på att patienter inte ska läggas i bälte. Ann Marie tror inte att det är en konsekvens av Anna Odells konstverk. Arbetet har vuxit fram sedan avdelningen var med i ett projekt om mänskliga rättigheter.

– Det är en kränkning att bli bältad. Psykiatrin har likheter med föräldraskap och inte fasen bind­er vi fast våra barn när de blir sjövilda.  

Ann Marie och de andra på avdelningen försöker i stället att prata med patienterna när de blir utåt­agerande. Om någon slår i en dörr eller kastar en kaffekopp i golvet så är det inte hela världen. 

Att bälteslägga sätter också spår i personalen, säger Ann Marie.

– Jag är fullt medveten om att jag kränker den här individen och kanske sätter ett ärr i själen för livet. Jag tror att psykiatripersonalen tänker så här väldigt mycket. Vi måste hela tiden prata om det.

I stället för att bälteslägga håller personalen fast patienten med sina egna händer – då kan de vara följsamma och släppa när patienten lugnar sig. Bältessängen har bara använts ett par gånger det senaste året och enligt Ann Marie, som också är huvudskyddsombud, blir även arbetsmiljön bättre.

– Personal som bälteslägger får nog mer spott och spe än vad vi får. För den som blir kränkt vill försvara sig och då är det inte konstigt att man får en spottloska.

– Vi hoppas att resten av vården också jobbar sig bort från bältessängen.

Kommentarer

Blir både förvånad och upprörd när jag läser artikeln i KA nr.19. Att insinuera att man inte försöker tala med utagerande patienter är rent kränkande. Jag har under mina 40 år i psykiatrin aldrig varit med om att bälteslägga någon för att den slagit i dörrar eller slängt muggar. Bältesläggning är sista utvägen när man misslyckats med att lugna patienten och den utgör en fara för sig själv, medpatienter eller personal.
Att sedan jämföra psykotiska människor med "sjövilda" barn är ju rent absurt. Det strider mot vår värdegrund och den personcentrerade vård vi arbetar med. Vi ska möta våra patienter med respekt och som vuxna människor.
Läste nyligen en artikel om den Isländska psykiatrin, där man inte använder bältesläggning. Vid svåra lägen tillkallas ett specialteam, med spetskompitens i förhandlings och nedtrappningsteknik. Misslyckas man med det används fysisk fasthållning (holding). Problemet i svensk psykiatri är att vi inte har tillgång till liknande team, vad jag vet. Att tillämpa holding utan träning och kunskap, utgör en fara för skador på både patient och personal. Har tyvärr redan skett vid några tillfällen på vår klinik.
Jag är övertygad om att alla vi som arbetar i psykiatrin vill minska tvånget och våldet. För att lyckas med det krävs det både utbildning och resurser. Vad vi definitivt inte behöver är insinuationer om lättvindiga och ogenomtänkta bältesläggningar.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen av denna sida upphörde 2015-12-08. Det är inte längre möjligt att lämna kommenterar på den här sidan.