Hos Marie-Louise gör sprutan inte ont

Labbet öppnar kvart över åtta på morgonen. Sedan är det en strid ström av patienter. Marie-Louise Gätje kollar i datorn vilka patienter som anmält sig i receptionen och ropar in en efter en. Frågar om personnummer, bedömer var det är bäst att sticka och fyller rör efter rör med blod.

– Hon är favoritsköterskan, hon är bäst av alla att ta prov. Hon lyckas första gången när de på sjukhuset får sticka fem gånger. Henne ska de vara rädda om här, säger patienten Kerstin Gustafson.

Marie-Louise Gätje skrattar, meddelar provsvaret och plåstrar om innan hon säger hej då. Labbet är välbesökt, vårdcentralen ligger ett stenkast från Stora Torget och domkyrkan. Förutom de drygt 10 000 patienter som är listade kommer många som fått remiss från sjukhuset. Här analyseras olika blodsocker, blodets koaguleringsförmåga och sänka för att bara nämna några prover. Men andra skickas i väg till Universitetssjukhuset.

Trots tempot är stämingen god. Mellan patienterna småpratar Marie-Louise Gätje med sjuksköterskorna Anna-Karin Kratz och Angelika Rudolf. De turas om att ta hand om patienterna. Just det här att de hjälps åt tycker de gör stressen hanterbar.

Varje dag inleds med ett kort möte där läget kollas av, mitt på dagen är det rond då olika frågor kring patienterna stäms av.

Bra kommunikation och att arbetsuppgifterna kan rotera var några av faktorerna när vårdcentralen nyligen nominerades till Suntarbetslivspriset. Bakom priset står fack och arbetsgivare i kommun och landsting.

På Nygatans vårdcentral är Marie-Lousie Gätje den enda undersköterskan.

– Jag känner mig inte ensam, jag är med på alla möten. Arbetsgruppen är tajt, här finns inga hierarkier, vi har så roligt.

Här servar sjuksköterskorna läkarna, om Marie-Louise Gätje hinner kan hon också ta EKG eller assistera vid en operation. En förmiddag i veckan har hon hand om sårmottagningen. Dessutom ansvarar hon för tvätten, sterilen och förrådet. ”Det är hon som håller i alla trådarna”, säger kollegorna.

Hon tycker om att det händer något hela tiden, att ingen dag är den andra lik. Men ibland är hon trött i benen och glad för att det finns stödstrumpor.

– Jag vill inte göra något annat, det är roligt att gå till jobbet. Ibland är det körigt, men vi hjälps åt.

Marie-Louise Gätje arbetar heltid på vårdcentralen, men jobbar också en del kvällar och helger på jourcentralen som har öppet när vårdcentralerna är stängda.

När klockan hunnit bli halv ett på dagen är det kö vid mikron i personalrummet, i surret av alla samtal nämns julfesten. Men man ses efter jobbet annars också.

Vid bordet är alla eniga om att samarbetet betyder mest för arbetsklimatet.

– Vi har en chef som lyssnar, det var hon som öppnade för rotation, säger Marie-Louise Gätje.

Feedback, möjligheter till utbildning och att chefens dörr alltid står öppen lyfts fram när arbetsmiljön beskrivs. Verksamhetschefen Gun Lindgren lovordas.

– Alla behandlas lika oavsett profession. Därmed vågar alla säga vad de tänker och tycker, säger Gun Lindgren.

Marie-Louises arbetsdag

07.30: Kollar tvättförrådet för att se vilka arbetskläder som ska beställas.
08.15: Tar en rad olika prover på dagens första patient.
09.13: Använder en butterflynål, som är liten och tunn, för att ta ett prov i en åder på handens ovansida.
09.18: Sjuksköterskan Anna-Karin Kratz byter av och Marie-Louise tar en kopp kaffe i personalrummet.
10.32: Analyserar en snabbsänka, rapporterar svaret.
11.25: Prover från ett äldreboende lämnas in.
12.42: Äter medhavd spaghetti med köttfärssås i personalrummet. 
13.02: Personalmöte, en bvc-sköterska, dietisten och inkontinenssköterskan berättar om sitt arbete.
14.01: Tillbaka på labb, kollar hur många patienter som står på kö.
14.32: Ropar in en ny patient, tar prov för att kolla blodstatus.
17.10: Byter om, går hem.