Det här är lika mycket en musikdokumentär som en film om relationer.

Kasper Collin skildrar Lee Morgans snabba karriär som ung trumpetare i New York. Hur han får problem med droger och försvinner från musikscenen men sedan träffar Helen som hjälper honom tillbaka.

Deras relation får dock ett tragiskt slut. En kväll i mitten på 70-talet skjuter Helen sin sambo innan en spelning på klubben Slug´s. Hur kunde det sluta så?

Vi får lära känna Lee och Helen Morgan genom intervjuer med bandmedlemmar och vänner, gamla arkivfoton och musikinspelningar.

Det är snyggt och intressant, men jag hade velat komma närmre för att verkligen förstå.

Starkast är den bandade intervju med Helen Morgan, som gjordes bara en månad innan hon dog 1996.