”Mitt förslag sätter nödvändig press”
2012-09-28 Mitt uppdrag är att föreslå hur det kan bli billigare för företagen att bryta mot LAS. Och jag tror att mitt förslag pressar fram snabbare lösningar vid tvister om uppsägning. Det säger Jonas Malmberg som här kommenterar sin utredning som i dag överlämnades till regeringen.
Jonas Malmberg tycker att det tar för lång tid att i domstol avgöra en tvist om uppsägning. Han har kommit fram till att det i snitt tar 17 månader i arbetsdomstolen och 21 månader i tingsrätten.
– Om en dom överklagas från tingsrätten till arbetsdomstolen kan det ta upp till tre år från uppsägning till slutgiltig dom, säger Jonas Malmberg.
Jonas Malmberg tror att 1–årsgränsen som han föreslår sätter press på fack, arbetsgivare och domstolar att snabba på processen så tvisterna löses fortare.
– Om en arbetsgivare medvetet drar ut på tiden så att det tar mer än ett år att lösa tvisten måste givetvis en domstol kunna ta hänsyn till det, säger han.
Jonas Malmberg föreslår en rabatt för företag med färre än 50 anställda när de tvingas betala skadestånd för att de köper ut anställda eller bryter mot LAS.
Han är medveten om att de fackliga organisationerna snarare skulle vilja se högre skadeståndsbelopp och en dyrare prislista för att köpa ut anställda.
– Men företagen, och framförallt de små företagen, tycker att dagens skadestånd är för höga. Regeringens direktiv för utredningen har varit att presentera förslag om hur arbetsgivarnas kostnader vid dessa typer av tvister kan minska, säger han.
Jonas Malmberg menar att det gynnar utvecklingen av företagen och näringslivet att också ta bort möjligheten att ogiltigförklara en uppsägning när arbetsgivaren borde ha omplacerat arbetstagaren.
– Det är inte rimligt att företag vid en tvist måste vänta i upp till ett år eller mer innan nödvändiga förändringar i verksamheten kan genomföras, säger han.
Stephen Lindholm
stephen.lindholm@ka.se
Kommentarer på
”Mitt förslag sätter nödvändig press”
LAS – ett spel för galleriet
LAS – ett spel för galleriet
Återigen.
Palestinas folk stöddes av ideella insamlingsbössor i Sverige. 30 år senare avlider Yassir Arafath och lämnar drygt 40 miljarder efter sig.
Det som är intressant är organisationernas ingångar och hur deras ställningstagande ska motivera deras existens.
Ser vi till LAS, så är lagen helt ruinerad sen lång tid.
1. Du har en arbetsdomstol som systematiskt går arbetsgivarna till mötes. Det är bara att läsa Kurt Junesjös genomgång om en helt korrumperad Arbetsdomstol. Kurt föddes 1940, är expert på arbetsrättsfrågor och är f d arbetsrättsjurist från LO och finns på sidan Kurt.nu.
Själv har jag personliga erfarenheter av en rättsröta som mer förknippas med Nord-Korea. Arbetsdomstolens existens är ett direkt brott mot FNs deklaration om rätten till juridisk prövning och den som tar sitt ärende ditt är dömd på förhand. Tingsrätten är den enda vägen och att AD överhuvudtaget får kallas domstol, där 4 amatörer och en omnipotent jurist får sitta och döma utifrån ett civilrättsligt regelverk där beviskravet är definierat i %-satser av sannolikt, http://sv.wikipedia.org/wiki/Beviskrav.
Domstolen är som att kliva in i vilket fikarum som helst hos en arbetsgivare och lyssna på 5 kärringars tyckande. Man är en idiot om man överhuvudtaget överväger tanken att använda sig av AD. Rättsskipning som arbetstagare.
Arbetsdomstolens existens har mer blivit en slaskstation för LO/TCO för att slippa driva fackliga frågor. Man tar frågan till AD och ”sen har man gjort vad man kunde”.
Läser man artikelns argument utifrån LO-perspektivet, ” det är förhållandevis lätt att göra sig av med personal redan i dag och att arbetsgivaren med provanställningar och visstidsanställningar har fullt tillräckliga möjligheter att säkerställa att de anställer rätt personer.” …men det var ju just det som var grejen, de personer som INTE var ”rätt”.
Hur anställer man då ”rätt personer”? Jo, genom t ex timanställningar. Anställningsformen är en konstruktion som ensam motiverar att LO upplöses.
Ett exempel är IKEA som anställer skolungdomar på visstidsanställning, för att sen bevilja tjänstledigt för studier och timanställa den personal som gör jobbet resten av året.
Timanställningen tystar personalen och ger inga lån i banken. Den gör den anställde till livegen, ofta till en usel minimilön.
Vad gör facket, vad gör arbetsgivarna, vad gör AD åt detta?
Svaret är: samarbetar.
Det finns inget som helst intresse för Kålle med 90 000:- i månaden att lösa detta och skulle han sättas under press tar han frågan till AD för att visa att ”han gjorde vad han kunde”. Sen sover han lika gott för det.
Kålle, arbetsgivarföreningen och Arbetsdomstolen har sin utkomst av själva konflikten, så som Yassir Arafath hade sitt levebröd av konflikten.
Formulerar man från LO ” det är förhållandevis lätt att göra sig av med personal redan i dag och att arbetsgivaren med provanställningar och visstidsanställningar har fullt tillräckliga möjligheter att säkerställa att de anställer rätt personer.” Så är man en aningslös idiot, eftersom man i klartext berättar att man INTE skyddar de som behöver skyddet, nämligen de personer som INTE är rätt, t ex kritiker, fackliga aktivister, arbetare som hävdar arbetsmiljölagen, arbetstagare som kräver inflytande etc. Det är dessa personer som inte är rätt, till skillnad från tysta lojala, som gör sitt jobb och aldrig gnäller.
LO är en anpassning till arvssamhället och är primärt till för Kålles försörjning.
2. Reinfleldts ingång är att han måste försvara myten om LAS för att fösvara myten om sitt eget parti som ett arbetarparti. Reinfeldt vet mycket väl hur bemanningsföretagens hela existens beror på LAS och används till att köpa sig fri från LAS. Han och ”Kålle” visste också att man automatiserade stölden av den statliga pensionen genom att just pensionen inte skyddas när ett statligt företag blir upphandlat. Den statliga pensionen mellan 60-65 försvinner helt enkelt bara i ett svart budgethål, när en arbetstagare tvingas utföra exakt samma arbetsuppgifter som han gjort i 30 år, men får en ny privat huvudman. Det som skyddas i alla andra sammanhang genom civilrättsliga avtal, det som i alla andra sammanhang formuleras ”Pension är bara innehållen lön”, gäller plötsligt inte den statliga pensionen. Det är med lagens hjälp, som Kålle och hans etablissemanget har lyft miljarder i avtalsvärde från de statsanställda (som är lika goa och glada ändå eftersom ”arbetaren” lever med den exklusiva rätten att inte kunna någonting). Stölden, bedrägeriet görs MED HJÄLP av lagen och Kålle kan driva frågan både till AD och Europadomstolen, tryggt förvissad om att han förlorar och tryggt förvissad om att han kan återvända till medlemmarna med orden: ”Jag gjorde vad jag kunde”.
Reinfeldt VET att LAS är verkningslös genom alla kryphål och genom att han har en politisk domstol i AD som ”rättar till det sista”.
Spelet däremot, det som sätter mat på bordet hos de parter som träter om vikten av den stendöda lagens existens, är naturligtvis viktigt, för att visa styrka mot dom som betalar de trätande parternas lön.
Och förutsättningen för att spelet ska kunna upprätthållas är en monumental okunnighet hos dom som skulle skyddats…
Postad av Rättvisetörstande Realist 12:24 den 30 September 2012
Vart är vi på väg?
Jamen helt underbart att det skall gå enklare att säga upp folk, vi är verkligen på väg åt rätt håll i vårt samhälle... Vilket land vill vi efterlikna egentligen? Vart är vi på väg?
Postad av Vart är vi på väg? 16:35 den 29 September 2012
Släng
Släng skiten i närmsta papperskorg!
Postad av Bengan 19:23 den 28 September 2012
På tvärs mot Europa!
I Europa är det enklare, men ofta dyrare att säga upp anställda. Sverige får arbetsgivarna det bästa av två världar; både enklare och billigare att genomföra uppsägningar!
Vad säger arbetarpartierna? - det lilla, det nya och det gamla??
Postad av Vem ska pressas? 16:46 den 28 September 2012