2008-11-17 Fyra domar från EG-domstolen har under det senaste året visat att facklig kamp mot social dumpning mot lägre löner och sämre villkor bara tillåts om den inte inskränker företagens fria rörlighet i EU. Det här handlar dessa domar om:1) Laval. Byggnads krävde svenskt kollektivavtal vid ett skolbygge i Vaxholm. Laval, det företag som hyrde in lettiska arbetare, sa nej till kravet. Byggnads försatte företaget i blockad. Detta var fel enligt EG-domstolen. I Sverige finns lagparagrafen Lex Britannia, som ger svenska fack rätt att ta till stridsåtgärder för att få svenskt kollektivavtal med utländska företag, även om dessa redan har kollektivavtal i något annat land. Men EG-domstolen slog fast i sin dom att svenska fack bara har rätt att kräva att utländska entreprenörer ger de anställda minimilöner och minimianställningsvillkor. Lavalutredningen har fått i uppdrag av regeringen att se över vilka ändringar i svensk lag som krävs efter domen.
2) Viking. Finska sjömansunionen hotade med fackliga stridsåtgärder om Viking Line flaggade ut ett av sina fartyg till Estland. I andra hand krävde det finska facket att personalen skulle ha kvar sina anställningsvillkor enligt finskt kollektivavtal. EG-domstolen slog fast att finska sjömansunionen hade rätt att hota med fackliga stridsåtgärder för att försvara medlemmarnas arbetstillfällen och anställningsvillkor. Men domstolen påpekade att denna rätt bara gäller om det finska facket dessförinnan uttömt alla möjligheter att lösa frågan på fredlig väg. I detta mål slog domstolen fast proportionalitetsprincipen: Strejkrätten tillåts bara gå före kapitalets rättigheter om det finns ett rimligt skäl till detta. Vad som är rimligt eller inte avgör domstolen.
3) Rüffert. Delstaten i tyska Niedersachsen upphandlade ett bygge. Ett av upphandlingsvillkoren var att entreprenören följde delstatens kollektivavtal för byggnadsarbetare. Den som vann upphandlingen anlitade i sin tur en polsk underentreprenör som vägrade att följa delstatens kollektivavtal. Han ville följa det nationella byggavtalet som var billigare för honom. Delstaten rev upphandlingskontraktet. EG-domstolen gav entreprenören rätt. Domstolen hänvisar till EU:s utstationeringsdirektiv och säger att de minimivillkor ett utländskt företag måste följa ska anges i nationell lag eller i nationella kollektivavtal. Domstolen slog fast att det strider mot EG-rätten att tvinga någon att följa ett regionalt kollektivavtal. Att detta i praktiken innebär social dumping, med sämre villkor bryr sig inte EG-domstolen om.
4) Luxemburg. Luxemburg krävde att utländska entreprenörer följer arbetsmarknadslagar och kollektivavtal i landet. Dessa lagar och avtal innehåller villkor som går utöver de minimivillkor som anges i EU:s utstationeringsdirektiv. I direktivet står att det är tillåtet för ett medlemsland att ställa andra och högre krav om detta kan motiveras med "ordre public", nationell grundläggande rättsordning. EG-domstolen slår fast att det inte kan anses vara ett grundläggande intresse för den nationella rättsordningen att utländska entreprenörer följer landets arbetsmarknadslagar och kollektivavtal.
5) Ännu ej avgjort mål. I ett mål som ännu inte avgjorts har kommissionen stämt Tyskland för att offentliga arbetsgivare har kollektivavtal med facket om pensionssparande. Precis som i Sverige har arbetsgivare och fack gemensamma bolag för att förvalta löntagarnas pengar. Kommissionen anser att den tjänsten ska upphandlas. Förlorar Tyskland målet blir det inte tillåtet att facket i avtal kommer överens med offentliga arbetsgivare om vem som ska förvalta medlemmarnas pensionspengar. Det blir inte heller tillåtet att i avtal bestämma vem som ska stå för försäkringar eller stödinsatser vid uppsägning. Facket menar att villkoren för medlemmarna blir bättre om pensionsförvaltning, försäkringar och omställningsstöd regleras i avtal. Förlorar Tyskland målet i EG-domstolen kommer enligt facket offentligt anställda att få sämre sociala villkor än privat anställda vars avtalsfrihet inte påverkas av detta mål.
Fyra domar som går emot facket och en som är på väg
Försvara kollektivavtalen skriv inte under Lissabonfördraget
Det en ödesfråga för den fackliga rörelsen att slå tillbaka EG-domstolens angrepp. Därför är det nödvändigt vänta med att skriva under Lissabonfördraget tills dess det förhandlats fram juridiskt bindande garantier för strejkrätten och kollektivavtalen med EU. Det måste klargöras en gång för alla att EG - domstolen inte har rätt att lägga sig i våra avtal och vår strejkrätt. Om inte några garantier ges borde de riksdagsledamöter som säger sig värna kollektivavtalen rösta nej när frågan kommer upp i riksdagen imorgon. Obegripligt att socialdemokraterna tvekar i en så här viktig fråga. Det är nu vi har chansen att påverka. Vilken trovärdighet har sossarna i framtiden i försvaret av kollektivavtalen om man sviker nu? Följ LO kongressens beslut! Postad av Arg Kommunalare 15:07 den 19 November 2008
![[Rubrik saknas] Nu väljer vi samhällsmodell](contentImages/81504_1.gif)
![[Rubrik saknas] ”Otroligt många tjejer på ett ställe”](contentImages/86148_1.gif)
![[Rubrik saknas] Simon vårdar på teckenspråk](contentImages/86151_1.gif)
![[Rubrik saknas] Så tycker partierna om kulturen](contentImages/86150_1.gif)
Tipsa en vän
Skriv ut
