 Claes–Mikael Jonsson, jurist på LO.
LO tror inte på Pernilla Lindh
2008-11-18 LO vill inte ställa krav om garantier för kollektivavtalen innan Lissabonfördraget antas av Sverige. Detta trots att Pernilla Lindh i EG–domstolen säger att fördraget inte stärker de fackliga rättigheterna. – Vi gör en annan bedömning, säger LO:s jurist Claes–Mikael Jonsson.
Omröstningen i riksdagen om EU:s nya grundlag äger rum på torsdag, den 20 november. LO har hela tiden hävdat att Lissabonfördraget är bra därför att strejkrätten skrivs in som en grundläggande rättighet. Enligt LO tvingar det EG–domstolen att ta större hänsyn till fackliga rättigheter i kommande domar. Det håller inte Pernilla Lindh, domare i EG–domstolen, med om. Se intervju på ka.se och i Kommunalarbetaren 20/2008.
Wanja Lundby–Wedin har avböjt att kommentera intervjun och hänvisar till Claes–Mikael Jonsson som delvis håller med Pernilla Lindh. – Hon har rätt i att strejkrätten i praktiken redan är bindande genom Nicefördraget (EU:s nuvarande grundlag ). Men LO:s bedömning är att den får en starkare ställning när den också formellt blir bindande som en grundläggande rättighet i Lissabonfördraget, säger han. Claes–Mikael Jonsson tillägger att det får stå som Pernilla Lindhs personliga uppfattning att detta inte kommer att påverka EG–domstolens bedömning. Europafacket kräver att EU:s utstationeringsdirektiv ändras, direktivet handlar om vilka krav som får ställas för att skydda arbetskraft som tillfälligt arbetar i ett annat EU–land. Efter fyra domar i EG–domstolen vill Europacket att det i direktivet tydligt står att varje land och fack får kräva bättre villkor i lag eller i kollektivavtal. Enligt EG–rätten går fördraget före EU:s direktiv. Precis som den svenska grundlagen går före vanlig svensk lag.
För att vara på den säkra sidan kräver Europafacket att ett socialt protokoll skrivs in i fördraget. Detta protokoll ska göra klart att om fackliga rättigheter som kollektivavtal och strejk står i motsats till kapitalets frihet så har de fackliga rättigheterna företräde. – I dag utgår domstolen från kapitalets frihet för att sedan bedöma om fackliga krav och aktioner är rimliga begränsningar av denna frihet. Vi menar att domstolen ska göra tvärtom; utgå från fackliga rättigheter och bedöma om kapitalets frihet är en rimlig begränsning av denna rättighet, säger Claes–Mikaels Jonsson. Men LO och Europafacket vill inte äventyra Lissabonfördraget genom att nu kräva ett sådant tillägg i fördraget. – Vi kräver att ett socialt protokoll skrivs in fördraget i samband med nästa utvidgning av EU, sannolikt blir Kroatien medlem år 2010. Men vi kan ju naturligtvis inte veta att EU–länderna då går med på att skriva in protokollet i fördraget.
Delar av LO och socialdemokraterna kräver garantier för den svenska kollektivavtalsmodellen innan Sverige antar Lissabonfördraget. Vänsterpartiet vill att det i fördraget skrivs in ett undantag för den svenska kollektivavtalsmodellen så att den inte behöver ändras på grund av EG–domstolens domar. – Vi fick ju ett löfte av EU för den svenska kollektivavtalsmodellen innan vi blev medlem i den europeiska unionen. Vi tycker att det är självklart att kräva att EU står fast vid det löftet, säger Josefin Brink, riksdagsledamot för vänsterpartiet. Hon tycker att detta är ännu viktigare efter Pernilla Lindhs uttalande om att inte strejkrätten får starkare ställning med Lissabonfördraget. – Pernilla Lindh är inte ensam om den bedömningen. Margot Wallström i EU–kommissionen har tidigare sagt att det blir ingen förändring för de fackliga rättigheterna bara för att Lissabonfördraget antas. Josefin Brink har lämnat in en begäran om att riksdagen ska skjuta upp frågan om Sverige ska anta Lissabonfördraget tills EU har gett garantier för den svenska kollektivavtalsmodellen.
Om minst en sjättedel av riksdagens ledamöter stöder hennes begäran kan omröstningen skjutas upp i högst ett år. Men om detta skulle inträffa är det troliga att frågan är tillbaka i riksdagen redan inom en vecka för avgörande. Detta efter att varken riksdagens konstitutionsutskott eller lagrådet troligen inte ser några grundlagsproblem med att anta fördraget. De har inte haft några invändningar tidigare. Josefin Brink tycker ändå inte att hennes begäran är en meningslös politisk demonstration. – Om min begäran får tillräckligt stöd kan vi förhoppningsvis få det rådrum som de politiska partierna och fackföreningsrörelsen behöver för att diskutera fördraget och de krav vi ska ställa för att detta ska antas, säger hon.
|